Hvad nu serskildt beträffar Freja, så är det väl bekant, att det bladet under den bekante f. d. Utgifvarens ledning, d. v. s. nästan under hela Riksdagen, möjligen utan att hufvudredaktören sjelf så noga märkte eller anade det, hvilket vi till och med till hans heder vilje antaga, uti alla sina längr2 och resonerande, eller egentligen ledande artiklar, var EN IFRIG CHAMPION. EMOT ALLA DE VIGTIGASTE VID RIKSDAGEN FÖREVARANDE REFORMERNA, medan hufvudredaktören sjelf uti rubriken ett och annat hade ett litet hörn, inomhvilket han i allmänna termer rörde sig med sin utan tvifvel uppriktiga oppositionsfärg, sina välönskningar för Bondeståndet, sitt berömliga nit emot öfverdrifna anslag m. m. Vi säge uppriktigt, att det är med verklig glädje, som vi sett, att denna dualism och motsägelse emellan första och sista sidan i Freja, på den sednare tiden, och sedan f. d. Uigifvarens inflytande och öfverstyrelse af tidningen upphörde, högst betydligt förändrat sig; och att hela tidningen nu mera mycket närmare, och i vissa saker till och med helt och hållet, slutit sig till de åsigter, som utgjort våra egna ifrån den stund Aftonbladet först uppträdde. Det är isynnerhet två saker, som i detta hänseende icke kunnat undgå att hos Aftonbladet väcka en stor tillfredsställelse; den ena det nit, den värma och talang hvarmed en medarbetare i Freja under loppet af sistlidet år försvarade den religiösa forkningens frihet, och det andra, hoppet att uti Freja få en verksam bundsförvandt för yrkande af representationsreformens antagande vid nästa Riksdag. Vår öfvertygelse är nemligen icke blott enskildt att den grund, hvarpå KonstitutionsUtskottets hvilande förslag är bygdt, eller de samfälda vwalens, i stället för det nu varande ståndseller fyrdelningssystemets, är den enda hvarifrån någon verksam föryngring: och förbättring af det rutna i vårt samhällsskick, någon ny anda och kraft i det hela kan vinnas; vi äre äfven förvissade, att denna öfvertygelse redan är och alltmer skall blifva den stora pluralitetens, och endast komma att räkna emot sig dem, som ega en bestämd fördel af missbruken; men ända till slutet af förlidet år har Aftonbladet likväl varit den enda af hufvudstadens tidningar, som rent och klart och oförbehållsamt uttalat sin tanka om nödvändigheten att fosterlandets vänner böra till denna punkt rikta alla sina krafter och ansträngningar och att ett ja eller nej i denna fråga bör blifva det hufvudsakliga igenkänningstecknet, hvarefter Svenska Folket, man ur huse,, komma att mönstra de sina, vid de härnäst inträffande riksdagsmannavalen. Under sådana förhållanden bar det naturligtvis icke kunnat annat än på det högsta fägna oss, att Freja efter riksdagens slut tyckes äfven bafva bestämdt anslutit sig till kämparna för representationsreformen. Af dessa anledningar bar också Aftonbladet, såsom hvar och en af dess läsare nogsamt vet, alltsedan riksdagens slut och ifrån den tid, då f. d. Utgifvaren skildes ifrån Freja, icke allenast icke sökt eller begagnat något sådant tillfälle, då en och annan utflykt kunnat gifva anledning attroa sig på hennes bekostnad, utan äfven icke en gång låtsat se eller känna, när Freja ej kunnat hålla sig från sin gamla påflugenhet; väl vetande, att med den ömtålighet som råder hos vederbörande i de: bladet, skulle det skrikas i himmelshöjd, om vi hade? nyttjat vedergällningsrätten. Blott en enda gång skedde undantag härifrån med en liten erinran om conduiten,, när en skribent i Freja, med en plumphet, som man knappt skulle väntat från en politisk motståndare, och för hvilken vi förmoda att skribenten sedan blifvit af hufvudredaktören behörigen tilltufsad, anföll och sökte utpeka ett fruntimmer såsom förmodad författarinna till några artiklar i Aftonbladet, oaktadt icke den minsta anledning eller tättighet Lill ett sådant antagande förefanns, då artiklarne cke buro någon signatur. Imedlertid och oaktadt det sålunda af oss skall anse; för en ingalunda liten förmån att unna hoppas hädanefter få räkna Freja till oundsförvandt i några afde åsigter, för hvilka vi mest nitälska, samt fastän vi aldrig tviflat om, itt sådant sku!le inträffa så snart hufvudredakören blef obehindradt öfverlemnad åt sig sjelf — ett erkännande hverigenom vi hoppas visa vår loyåtet —; så torde det likväl ej kunna örtänkas Aftonbladet om det icke precist skulle vilja gå in på, att låta Freja, efter sin förånlring i det hänseendet, oförhindradt ställa sig så, som om hon företrädesvis omfattade dessa isigter, och deremot framkasta vinkar om nåson tvetydighet eller mindre uppriktighet deruti å Aftonbladets sida.