Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 1

DEN NYA ÖFVERSTEN. UTKAST AF BRN. En grådaskig, kall och regnig majdag för några år sedan såg det mäkta bedröfligt ut på Knälfvelsta-hed, Rummelborgs regementes sanka exercisplats. Det var icke brist på menniskor, som gjorde taflan bedröflig; tvärtom såg man en betydlig mängd af mustasch-prydda skapelsens herrars, denna gång för det mesta bestående aj underofficerare och korporaler, i täta grupper samlade utanför de fladdrande tältluckorna, der de under sorglig tystnad, annars så ovanlig på en inryckningsdag, frusna och genomvåta betraktade de åkdon, som ifrån olika håll ställde sin brådskande fart åt heden till, nedför de omgilvande höjderna. De hade också skäl att köra friskt på, de goda trotjenarne uppe i backarne, ty klockan var nära tu e. m. och samlingen till befälsmötet var utsatt till kl. tre, s. tDen ena officern efter den andra anlände äfven till det uppslagna genomdränkta lägret och möttes der machins-messigt af en korporal, som förut blifvit anbefalld att passa På. Här kröp en korpulent kapten ur en gammalmodig, skrällande sufflett vagn med tvänne nygjorda bjul, och såg medlidsamt på sina små, stubbsvansiga hästar, hvilkas ringa krafter han blifvit nödsakad att anstränga mer än tillbörligt var, för att undgå den skrapa, som träffar hvarje acunctator, som ej tillika är en Fabius. Der kom en löjtnant i sina kreditorers moderna, svartlackerade gigg, med en skinnkrage öfver axlarne och vaxduksfoderal På mössan — mustascher, pipskägg och polisonger drypande af regn. När han stannat den flisande bondkrattan, hoppade han ur i yredesmode, och man kunde höra den ganska mustiga ed öfver allt hvad möten heter, som gick öfver hans läppar. Den späda skjutspojken krånglade sig äfven ned från sin upphöjda plats akterut och skyndade att med sina svarta fingrar