Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 1

Jag ger presten f—-nl — skrek öfverstelöjts nanten — Saknas det någon officer? Jo ...den nykomne underlöjtnanten. Gud fördöme alla nykomne underlöjtnanter!e— fortfor öfverstelöjtnanten — Hvem mer? Och — och — löjtnant H-.-Löjtnant H... är här, kapten Argus! Den: na gången sveko de bundrade ögonen, tror jagp — ropade samme unge mar, som döpt orm chefen och som vi redan känna. Hvem talar ? dundrade öfverstelöjtnanten. Jag — svarade löjtnant H... lakoniskt. Löjtnanten skall så fn heller! Jag befaller löjtnanten att tiga.n Det vore bättre om herr öfverstelöjtnanten befallde mig gå in i tältet, ty bärute är det ändå surare. ns Öfverstelöjtnanten blef något brydd af frispråkarens svar, som kom honom att tänka på sin oartighet, att låta officerarne stå ute under regnet. Han gick genast ur tältluckan och bad kamraterna stiga in, så långt rummet tillät, men gaf härvid den sista värde talaren en blick, som ingalunda liknade en dufvasNu voro alla tillstädes, äfven den mnykomne underlöjtnanten; som vi förut sett ridande på kofferten. ,Hvad tusan sölar underlöjtnanten efter?, — stormade öfverstelöjtnanten mot den därranide ynglingen, då han kom hals öfver hufvud. Haken gick af mitt skärp — — Jag vill ta mej tusan hakar icke höra talas om några hakar! — Underlöjtnanten skall hafva sina saker i ordning. Underlöjtnanten går 1 arrest efter uppvaktningen. Underlöjtnanten skall lära sig att lyda trumman; om inte f—n regerar underlöjtnanten! En god början! — sade löjtnant HH.) balfhögt när den arme, förskrämde ynglingen drog sig tillbaka blek som ett lik. Men töjtnant H..., ehuru en lustig ture, var äfven en hjertans god tuz re, hvilket han bäst visade då han genast arm