BRÖDERNE.) Novell af WVIL FLYTTFOGELN. Thou hast fal!en in the darkness like a star, that shoo!s across the de.ert when the :raveller is ao2e and mourn3 tbe transieni beam.o OSSIAN. — — too på? Is that white slumber for the dreaming hours. The last. Nåsra dagar sednare klättrade en ung man åtföljd af en hvit spansk pudel, öfver kyrkmuren vid — Bet var afion. Gamla Erik stod på vallen och uppkastade en graf. Arbetet gick trögt ech utan kraft. Antingen var arbetaren trött, eller var han modfäld och bedröfvad, ty i båda dessa fall går arbetet tungt, Får jag herberge hos er på några timmar? frågade fremlingen, under det han med en hastig, men synbar rysning kastade en blick ned i den svarta djupa grafven. pHerberge?, eftersade Erik och tillade: phär? eller der borta i kojan min?, Fremlingen gjorde en rörelse med hufvudet. Det går an; men der är nu lika mörkt som här., Fremlingen gick. Vid inträdet i kojan, fann unga Erik W. (ty det var han), att det verkligen förhöll sig så, som den gamle på kyrkogården sagt. Der var mörkt och tomt. Några haltslocknade kol glorade på spiseln, men som inte förmådde upplysa föremålen derinne. Det var honom ock i detta ögonblick fullkomligen likgiltigt. Han hvisslade på sin hund och kastade sig, eller rättare dignade alldeles utmattad af själs och kroppslidanden, ned på trädsoffan framför den matta elden, lade hufvudet mot hundens kropp ) Se Aftonbl. N:o 59, 20, 41 och 42.