— Till upplysning för dem, som ännu gynna eller ursäkta censuren, berätter den i Leipzig uttommande Presszeitung, huru derna inrättning är organiserad på åtskilliga ställen i Italien. I Neapel har hvarje censor ej allenast makt att förbjuda tryckningen af hvilken skrift han behagar eller att utstryka så mycket han vill deraf, utan han kan också, under hvarje sida, i form af anmärkningar, tillägga vederläggningar och beriktiganden af hvad som i hans tanka är felaktigt; och desia anmärkningar äro utgifvarne förpligtade att också trycka i skriften. Det är, som man ser, alldeles såsom Svenska Biet under riksdagen ville hafva det med tidningarne härstädes. I Piemont utrifver polisen, som der är cersor, så många blad af redan tryckta böcker, som den fianer för godt. Den berömde astronomen Oriani kunde ej af den italienska censuren erhålla tillåtelse att trycka första delen af ett mathematiskt verk, och derföre finnes ännu i dag ingen början till denna bok. I Modena hafva alla böcker på sednare tider måst föreläggas en kommision,som bestämmer huruvida de få läsas. Befinnes boken tillåtlig, så påtryckes i början och slutet ett censorssigill; i motsatt fall konfiskeras den, och man erhåller i dess ställe ena annan — efter den modeniska regeringens åsigler — god och nyttig bok.