ation en vegetativ process, som ledes af en starkt, jukligt stegrad bildnings-d-ift. (Efter St. T.) RS KUNGLIGA TEATERN. CHEVALIER DE SAINT-GEORGES. SKÅDESPEL I TRE AKTER, FRÅN FRANSKAN. Riddaren Saint-Georges är en historisk person; han var en mulatt från San Domingo, som vå sin tid spelade en utomordentligt lysande oll vid hofvet i Paris, dit ban genom sina taanger, sin spiritualitet och sin yttre politur af en gentilhomme consomme, banat sig väg. De anza gardeslöjtnanterna hade för hans värjspets en respekt, som icke låter sig beskrifva, och de öna kunde icke se honom utan att förälska sig I hans intressanta personnage; bans dueller uppstego till ett antal, som endast kunde jemföras med det af hans bonne-fortuner, hvilka sednare sträckte sig från den lilla förtjusande operaftckan Guimard ända till dena rika och unga enkegrefvinnan de Presle.... Det är om nämnda grefvinna och om nämade chev:lier ifrågavarande pjes handlar. Den vackra comtessen är på vig att gifta om sig med en viss baron de Tourvel; kontraktet skall redan undertecknas nästa qväll. Men det händer sig att ett litet jagtparti kommer i vägen för det andra partiet, ena munter tillställning i det gröna, der grefvinnan gör riddaren Saint Georges bekantskap och naturligtvis blir på fläcken kär i honom. Saint Georges gör visit hos den sköna damen, spelar duetter med henne och blir å sin sida lifligt enflammeradp, (epokens still) En tillfällighet upptäcker nu dessutom för den ena cch ardra, att de båda redan som barn lekt förälskade med hvarannan; grefvinnar, som äfven förskrifver sig från San Domingo, har i riddaren Saint Georges återfunnit sin lilla kära Camille, hvars mor varit slafvicna hos hennes fru moder, och riddaren får ändilien tillfälle att kasta sig för sin fordna leksysters fötter, denna hulda varelse, som hen förgäfves eftersökt i tusen vinklar och vrår och hvilken varit det ständiga föremålet för hans ljuvaste tankar under alla hans romaneska äfveotyr. Den ädle baron de Tourvel, hvilken i parentes sagdt, är en bjertans tok, som den enz2 gången efter den andra blir af riddaren ganska försmädligt dragen vid näsan, råkar nu, då hans fästmö med en ljuf sidoblick på Saint Georges, r.ekar att underskrifva kontraktet, i verkligt raseri och har den påflugenheten att med de mest förolämpande biomständigheter utmana sin rival på duell. Chevalieren är icke den som nekar; hans blod har dessutom råkat i en våldsam jäsning geaom den skymf, honom blifvit tillfogad af bargnen; således strid på lif och död! Men det mellankommer här ett alldeles oförmodadt item; baronen har en far, och denne herr fader har al några chevalier de Saint Georges undfallna ord blifvit påmint om en rätt ful gerning, som han för åtskilliga tiotal af år sedan hegått, då han nemigen omenskligt fördref från sina egendomar i Westindien en ung slafvinna, bärande under sitt hjerta (Lafontaines still) em pant af bans lättsinniga passion. Denna slafvinna hade blifvit såld till grefvinnan de Presles moder, och den oskyldiga frukten af hennes brottsliga svaghet är, som den gamla förföraren nu inser, ingen annan än vår charmanta pudrade mulatt, riddaren de Saint Georges. Gamla herrn, som genom den tilltänkta duellen. blifvit försatt i den pinsammaste klämma, skyndar till Saint Georges och upptäcker hela sammanhanget; ni är min son, — utropar han, — och baronen är er bror; duellen är icke möjlig, Stor och effektfull scen af stridande passioner! Chevaliern lyckas slutligen att, eftergifvande för sin ångerfulla faders knäfall och böner, kufva känslan af sin enskilda hämnd och afstå från enviget, och han belönas för sitt ädelmod med grefvinnans eklaterade ja. För vår baron är detta visserligen icke, i det hela taget, synnerligt behagligt, men det är fråga om det skulle varit behagligare att bli skjuten för pannan af den eldfängda riddaren. Pjesen hörer verkligen till de bättre, som på länge blifvit uppsatta på den kungliga theaterns scen. Den eger ett par rätt komiska situationer, äfvensom andra, tillhörande dramens område, af åtminstone god intention, om också icke med någon egentl:gen öfverlägsen mästarhand genomförda. För omvexling skull får man här äfver se en duell på... soppslef och en trollkonst 2. la Döbler, den der ni vet att skjuta en hvit nattmössa eller näsduk upp öfver en dörrpost. Hr Dahlqvist spelar Saint Georges. Hans talang ligger, såsom man af gammait känner, icke åt detta håll och man har derför icke rätt att begära af honom någonting fullindadt derutinnan; den myskerade hofmannan, den oemotståndliga kurtisören, den qvicka polissongen är hvad han med To ss 4 tan me se FR MN UTRESA