) Denna barnsliga hypothes, att den läsande pubiikens antal ej kan utsträckas öfver det en gång vunna artalet, piminner om ett annat ungefär lika djupsinnigt yttrande vid sista riksdagen af Hr Grefve G. Löwenhjelm, att hufvudstadens publik afsätter en viss summa årligen för sina theaternöjen, och att denna ej öfverskrides, äfven om theaterns artistiska värde och pjesernas omvexling aldrig så mycket fullkomnas. Det ena är lika falskt som det andra. Ett bevis derpå är, att det högsta prenumerantantal, som någon privat tidging hade år 41830, var 4800. Post-tidningen bade då 4.000 och Dagbladet omkring 2300. I Februari 1842 har Aftonbladets upplaga gått i medeltal till 5.700. medan Dagbladet, Dagl. Allehanda och Freja bibehållit, kanske ökat sin prenumeration, Statstidningen stått ungefär på samma punkt, som de sista åren, samt en ny tidning, Svenska Biet, trugats ut mera än förut. Således har verkligen den läsande publikens antal ökats i det hela, och ökats ganska betydligt, när man derjemte räknar det tilltagande antalet af tidningar i landsorten. TSE ATEN CSA PSOATEEN