trodde icke, att den stod att söka hemma i hans fädernesland. Med Lara är det annorlunda: hon flyttar ju inte långt härifrån; alla somrar tillbringar patronen här på Herrestad, så vi kunna få råka henne ibland. Du skall bereda henne på denna förändring i hennes öde.n Alf teg. Han tyckte just icke serdeles om detta uppdrag, lika litet som om anordningen i det hela; men som han var van att aldrig motsäga sin far, tillät han sig icke heller nu några anmärkningar vidare. Följande dagen, då Alf och Lara tillsammans gingo på sjöstranden, underrättade Alf henne om Eriks beslut, Lara fästade sina tindrande ögon på Alf och frågade tillbaka: Är Erik då ledsen på mig, efter han vill skicka mig ifrån sig? Nej, men han tror att det vore nyttigt för dig. Du kom då att få mycket roligare och bättre än här Men jag vill icke till Herrestad, Alfi, Du måste. Betänk att far gifvit patron sitt löfte.s Lara teg harmsen; men det trotsiga uttrycket smälte snart bort och tårar svällde i ögonen. Kom ihåg, söta Laran, sade Alf, att du skall skaffa mig in på institutet, der jag får min fot frisk och färdig som andra gossar! Det är sannt! ropade Lara och log tvärt igenom tårarna. Bet är sannt — jag vill visst komma till Herrestad. O! hvad det var lyckligtI och hon sammanknäppte händerna och såg glad mot den-leende morgonhirlen, vände sig derefter till Alf ock sade med tillförsigt: Din fot skall bli frisk och färdig, så att du kan-springa och leka som andra gossar — Var säker på det, Altl, Alf vände sig bort då Lara smekande tog hans hand mellan sina. : Lara kom till Herrestad.