verken, d. v. s. expeditioner och kollegier, hor samla hvad som funnes af behof att deritra kommunicera allmänheten. En sådan färdight öfverskrider ej en Kämnersrättenotaries eller e kopists höfva, och träffas numera öfverallt. Ma bör ock erinra sig, att en tjensteman af lägst graden, hvars befattning med en sådan med hjelpares kan ungefärligen jemföras, ej har ilö mer än 400 R:dr och likväl saknas aldrig sö kande i parti till dessa tjenster. Dessutom fi ju gratis verkens årliga arbetsförteckningar m., af hvilka nu några meddelats, andra icke samt alla egentligen officiella notiser; på si höjd erfordra de renskrifningskostnad. För den na vi!je vi antaga 200 R:dr Banko, summa 70( Faktorns aflöning likasom korrekturläsningen må ste vara inräknad i den materiella afdelninge eller tidningens tryckningskostnad. Hvad son härefter återstår blir då att tillgå för det utri kes departementet och hufvudredaktörens besvär Antag nu dennes lön lika med ett Hofrätts råds eller 4,800 Banko, som är en ganska go aflöning för en sådan post, der ingen embetsman naanrsvarighet, inga ledande artiklar, inga beni ga frågors utredande, således ingen svår tanke ansträvgning eller egentligt nötande på själs krafteraa erfordras, så måtte väl meningen änd: vara, att denne hufvudredaktör för nämnde af löning skall sjelf något deltaga ikarbetet. Mer hvaraf består då detta arbete? I att öfverse de nyheter, som melhjelparen lemnar från embetsverken, samt besörja de utländska nyheterna. De sednare äro vanligtvis ej sammandragna, utar ordagrannt öfversatta ur serskilda stycken af Tyska oc3a Franska tidningar. Alltid under betrak: tande deraf, att, såsom vi nyss nämnde, en Stats: tidning kan hafva valet mellan många skicklig unga män till sin disposition, är det obestrid ligt, att sådana öfversättningar ur utländska tid: ningar, sedan de af hufvudredaktören blifvit ut: prickade, kunna erhållas för 4 eller högst 4 R:di 16 sk. Banko spalten, som är mer än vanlig! öfversättarearfvode; och då hufvudredaktören sjel bör kunna medhinna minst till två spalter om dagen, samt medeltalet af hvad tidningen innebåller af utländskt, ej är mer än tre spalter, si uppstår en tillökning af Z00 R:dr Banko. Såle des blefve budgeten efter denna beräkning för den inhemska afdelningen 700 R:dr; för hufvudredaktörens arfvode och utrikes-nybeternas re: daktion 9,200 R:dr; tillsammans 2900 Riksdaler, Härutöfver vilje vi ännu beräkna 200 R:dr för tillfälliga utgifter, summa 3,100 R:dr. hvaraf det visar sig, att med en verkligt förnuftig hushållning icke mindre än 3,200 Rdr Bio årligen hade kunnat besparas, eller lika mycket, som den nu iråkade skulden. Moan skall härvid kanske invända, att kostnaden för de utländska nyheterna är alltför knapp! tillskuren; men dertill få vi svara, att, om ej minnet ailtför mycket sviker oss, gick, enligt tiliförlitliga uppgifter, hela redaktions-kostnaden för Postoch Inrikes tidningar ej till mer än 1,600 Rdr Bro, hvaraf 600 Rdr bestods för de utländska nyheterna; och hvar och en medgifver säkert, att Statstidningen, med undantag af bättre papper, stilar och tryck, hvari den rättvisligen bör sättas främst bland alla tidningarna, icke är en bit bättre än sin föregångare; äfvensom att vi här icke alls upptagit hvad som, på sätt för några dagar sedan nämndes, hade kunnat besparas i formatets storlek och följaktligen i den materiella utgiften, i händelse man velat inskränka sig till det nödvändiga och egentliga, men likväl tillräckliga, för ett offcielt blad, och hvarigenom åtminstone en ytterligare minskning af 5,000 Rdr om året hade kunnat äga rum. Man må således taga saken huru som helst, från jemförelsen med andra tidningar eller från en billig beräkning af det nödvändiga i kostnaden, så blir det obestridligt att misshushållning och vanvård äfven i den ekonomiska inrättningen ägt rum. Men hvad skole vi då säga, när det blir fråga om den intellektuella och litterära delen, den uti hvilken tidningens egentliga lif, dess polititiska och moraliska halt och ståndpunkt samt! redaktionens och systemets takt och beräkningsförmiga skulle uppträda i handling? Vi hafva uti det föregående alls icke tagit något sådant i beräkning; vi hafve endast betraktat Statstidningen såsom ett vehikel för officiella meddelanden och en referent af de vigtigaste tilldragelser i främmande länder. Men det var Regeringen sjelf eller, om icke Regeringen, åtminstone någon inom densamma, kanske grefve Lagerbjelke, kan