Aftonbladet – 18 februari 1842, sida 1

BRÖDERNE.) Novell af W. IV. DÖDGRÄFVAREN. Evil! be thou my good. En dödgräfvare är en högst egen och sällsam varelse, hvars sympatier och önskningar betyd ligt skilja sig från den öfriga mensklighetens. Ei sådan dödens adjunkt, som från barndomei uppfostrats till detta yrke, en, hvars far oci farfar: före honom stått på den: vigda markel och år från år sått säd, som aldrig för honon skall uppgå till skörd, oeh som, med en liknöjd het utan like, med sin spade kastat hufvudskåla och benknotor på vallen, måste naturligtvis var en varelse icke mycket lik amdra. Jag har hör en dylik personnage beskrifvas, och jag vill hä anföra något af denna högst sällsamma karak teristik. Ena dödgräfvare, säger min sagesmar är en individ, mycket frånskild de öfriga af sit slägte; han älskar ofärd och lefver af dödar Dig gläder din väns tillfrisknande, honom be dröfvar det — han söker död, sjukdom oci sorgehus lika begärligt som en annan söker lil helsa och nöjen; han spårar ett dödsoffer oci förföljer det såsom korpen förföljer en armå oci för samma ändamil, eller såsom en haj följe ett skepp med febersjuk besättning. Ingen ut räknar säkrare än han och förutsäger utgångel af en sjukdom; likt stormfågeln infinner ha ) Se Afltonbl. N:o 39.