Aftonbladet – 18 februari 1842, sida 1

mm MM relse; då några ben kastas upp med mullen och bli liggande i solskenet, då betäcker han dem med löf och. gräs; har du hört det, Lara?, Och då Lara nekade, fortfor ban: Då har du icke heller hört sagan om de tvänne älskande, som icke fingo tillhöra hvarandra, emesan slägtinsarne förmenade dem det... De kommo öfverens om att dö tillsammans, eftersom de icke fingo :efva för hvarandra. De verkstälde ock denna sin föresats; men som de voro sjellspillingar, så ville ingen bry sig om att begrafva dem, utan man lät dem ligga vårdslöst i skogen, som det står i Visan: Slätt ingen var, som kärleksfullt gaf De sköna barn en skylande graf; Men Silvio kom, så huld och qvad, Och täckte dem med gröna blad.x Den bön ... visan, ville jag säga, är vacker, Alf, sade Lara oeh afsköt sakta sina klumpiga skor och gick på tå, med hävderna under förklädet, fram till fogelp; men den kloke Silvio ilade i hast tillbaka i det fuktiga snåret, der hans färd blott skönjdes af bladens och gräsets spabba, men lätta rörelser, Lara hyssjade förtretad efter honom med förklädet .och vände med sitt svikna hopp tillbaka till stenen. De unga samtalade ännu en stund. Slutligen sade Lara: Då jag blir rik, Alf, skall jag laga att du kommer in på det der institutet, du vet, der du brukade stå och titta på barnen, som strömmade ut vid middagstiden, och der gipsbilderne stodo i fönstret; sen skall du inte behöfva krycka, utan bli somr andra gossar.)