UTRIKES. : STORBRITANNIEN. Sedan Drottnirgen den 3 öppnat parlamentssessionen och återvändt till pa!atset, upplästes, såsom vanligt, i hvartdera huset det tal, hon hållit vid tillfället. I öfverhuset föreslog markis Abercorn adressen till svar -på detsamma, och understöddes dervid af grefve Dalhouste. Lord Melbourne begagnade tillfället att uttrycka sin stora tillfredsställelse öfver, att de nuvarande ministrarne, sedan de kommit till styret, fått en he!tannan och fördelaktigare åsigt af affärernas ställning. än de bade innan de mottogo portföljerhe. Det hette då att sakerna stodo förtvifladt, att ingen utsigt fanns att bringa kriget med China till slut, att vi hade för oss en fiende, som icke ville slåss på fältet, men att vi deremot blefvo slagne i våra underhandlingar. Nu säges deremot i throntalet, att man bör kunna hoppas ett snart slut på detta krig, och våra bandelsrelatiorer med nämnde land återställda på en tillfredsställande fot. Lorden kunde också icke annat än fägna sig öfver, att ministrarne, i likhet med deras tadlade företrädare, upp: manade parlamentet att taga i allvarligt öfvervägande spanmålslagarne och tullafgifterne på inkommande varor. I afseende på den förra hoppades han att ministrarne måtte helt och hållet öfvergifva tankan på omvexlande tullafgifter (den s. k. sliding scale.) Den vore en orimlighet, större än någon, som förekom i en roman, eller i något som Rabelais skrifvit. För öfrigt föreslog ej Lord Melbourne något amendement till adressen, utan instämde i det förslag, markis Abercorn framställt. Lord Brougham yttrade åtskilligt rörande nödvändigheten af spanmålslagarnes totala upphäfvande, och angelägenheten att bereda lifligare afsättning för landets manufakturvaror, hvarefter han öfvergick till en revy af tvisteämnena med Förenta Staterna, synnerligast det sednast uppkomna, eller de slafvars försättande i frihet, som ombord på Amerikanska skeppet Creole ankommit till en af Bahama-öarna. Lorden visade, att enligt Engelsk lag vore det omöligt för regeringen, äfven om hon dertill vore benägen, att utleverera dessa slafvar till de Amerikanska autoriteterna. En ligt Eaglands lagar vore hvar och en slaf, så snart han satte foten på Engelsk jord, fri. — Det märkligaste och intressantaste af Lord Broughams tal var onekligen slutet, som hade afseexde på Konungens i Preussen besök i England. Han (Brougham) hoppades och trodde, att resultatet af denne furstes iakttagelser i detta land skulle uppmuntra honom, att fullfölja de välgörande reformer i hans lands statsförfattning, med hvilka han var sysselsatt, emedan han skulle finna, ätt det icke vore någon fara, utan endast trygghet i uppfyllandet af de löften, hans ,företrädare gifvit — löften, till hvilka Preussiska folket tryggade sig, och som förmådde det att resa sig, för att tfilbakadrifva Fransmännens anfall och återställa Preussiska kronvavs oafhängighet. Ja, Hans Preussiska Majestät skulle finna af hvad han såg i detta land, att det icke vore farligt utan välgörande, och till och med ländande till kronans och monarkiens trygghet, om han gåfve sitt folk en representatif statsförfattning. ; I Underhuset förslogs adressen af Grefve March, uch understöddes af en ung hussar-kornett, Hr Beckett. Lord Russel gaf här ministrarne samma lexa, som de fått af Lord Melbourne i Ofverhuset. Det fägnade honom uppriktigt — sade ban — att finna de åtgärder, på bvilka Hennes Maj:t, till följd af de nuvarande ministrarnes råd, ansett lämpligt att fästa Parlamentets uppmärksamhet, vara af en så lika beskaffenhet med dem, bvilka det ansågs för ett brott hos den förra ministeren, att hafva bragt under Parlamentets diskussion. I våra händer — sade han — skulle dessa frågor väcka oenighet emellan folkklasserne — åstadkomma allmänt missnöje — blifva förderfliga för landets institutioner och leda till oberäkneliga olyckor; nu deremot framställas de för Huset såsom de frågor, uppå bvilka man med mesta fördel kan grunda boteTr Vt rem RR rer rr E— ——— ee