Aftonbladet – 15 februari 1842, sida 1

mma EÄRLEKENS ELDPROF. EN BERÄTTELSE FÖR GIFT FOLK, AF E.L BULWER. I: Aldrig voro två personer ömare fästade vid hvarandra, än Adolf och Celestine. Deras kärlek: hade för dess innerlighets och håftighets skull nästan blifvit ett ordspråk; det oaktadt, var denna böjelse på det hela taget, olycklig. — Aldrig blir kärleken inaerligare än då, när man söker förhiadra den. Motsäge!seavdan verkar otrolig! i dylika fall. Adolf ver rik och af adel; Celestine var af ade!ig familj, men fatiig. Bida familjerna voro olika sinnade; Adolfs familj var utomordentligen äregirig och Celestines utomordentligen stolt. Hade famitjearna varit de bästa vänner i verlden, hade dock fädernve motarbetat föreningen mellan sina barn — Adolfs far, för det han önskade sig en rik sonbustru — Celestines, emedan han var för stelt att sätta sig i obligation, ty han var en tillräckligt erfaren man för att veta, att när den rika ädlingeus son gifter sig med den fattiges dotter, stannar den sistnämnda ien sor!s tacksamhetsförbindelse hos den förre. Celestines ar ville hafva henne gift med en rik parveny, på det ban målte få låna mågens penningar att dermed förgylla sin nedlåtexhet. Ty det ör en regel bland folk af goda tonen, att inga förmåner kunna komma från en Rolurier. Det är has som bör känna t:cksamhet, om ni mattager hans tjenster. Derföre, så fort förbindelsen mellan de älskande vardt upptäckt, ansågo sig slägtingarne böra