Aftonbladet – 15 februari 1842, sida 1

(KO AAA AAA RAN var elfva. Adolf hade inneslutit sig i sin kammare. Han tog fram giftet — han betraktade det tankfullt. I morgon,, sade han eftertänksamt, i morgon, — och han drog ur korken — i morgon skall jag hafva lidit ut. Detta hjertav — han skakade flaskan, — hur det fradgars! detta hjerta skall haffa stannat, och våra grymma föräldrar -åkola icke förneka oss en gemensam graf, — Vid det han så talade, suckade han djupt och, upprepande Celestines namn, nedsväljde han den obyggliga drycken. G Under tiden suto Adolfs föräldrar: trygga vid aftonmåltiden. Den gamla taffeltäckaren, som torkat sina ögon då Adolf Jemnade rummet, fjeskade fram och åter, med utseende: af en, den der har någonting på hjertat: : Efter som hans berre var ganska hungrig, och-hans matmor ganska sömnig, — blef den gamla trotjenaren obemärkt af båda. Slutligen, sedan de andra tjenarne dragit Zsig -undan, dröjde den gamla qvar. Tre gånger flyttade :han glasen, och re gånger erdnade han karaffinerne. ,Det är rätt så nu är det bra — sting dörren efter dig. pSir — ja, sir — miörkte ni — Hml! Märkte. hvad för slag? ,Unga berrn, sir — ja, sir. pUnga herrn. Nå väl? Ack! sir, jag fruktar det är på tok, märkte ni hans blick, då han lemnade rummet?, Ma foi. Jag var sysselsatt med ungfogeln; jag märkte icke ungherrs blick. Åck frun! han kyste fruns hand så hälftigtl