Aftonbladet – 15 februari 1842, sida 1

galen — Adolf tycktes brås på denna sin anförvandt. Bekymrad, men obeveklig, talade älskarens fader tilt honom sålunda: 5fvergif blott denna obetänksamma kärlek — om endast för någon tid. Sysslolösheten är upphbofver till denna ungdomsdårskap. Jag vill gerna uppoffra bälften af min förmögenhet för att köpa dig den hofsysslan, som lå länge varit målet för din äretystnad. Min sön, du är ung, liflig, djerf och verksam, dina förmögenheter skola utvecklas, ditt rykte skall stiga. Jag gör dig gerna denna uppoffring, blott du öfverger Celestine. Adolf skakade sin fars hand. aOmöjligt! sade han sakta, en blick af henne är mera värd, än alla äregirighetens drömmar, Med dessa ord lemnvade han rummet. Slutligen, då våra älskande förnummo att de icke fingo lefva tillsammans, beslöto de par desperation att icke. lefva åtskiljda. (Detta är ett favorita!ternativ i det land, der vår hjelte och hjeltinna lefde.) Korteligen, de beslöto att mörda sig. Jag önskade att jag kunnat förskaffa mig afskrift af de bref, som vexlades mellan dem angående delta förslag. Jag har aldrig läst mnigonting mera rörande eller någonting enklare; om ni bade sett dem, skulle ni tyckt att det är klart som dagen, att personer, som verkligen! älska hvarandra, aldrig böra vara utan en dosis arsep:k på fickan — en olycka kan -ju plötsligen åtskilja dem, och skiljas! O! tusende gånger heldre dö! De älskande beslöto sålunda att taga in gift båda på en och samma natt. Deras sista bre voro skrifma, fuktade af deras tårar. Kleckan