Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 1

VR Alitsedan korvettens ankomst till Genua hade der varit så stark köld och fallit så mycket snö, att ingen der kunde påminna sig något dylikt. — Medicinaldrängen vid Kongl. Flottans station i Carlskrona Per Magnus Cedergren, som den 22 Aug. förlidet år å den så kallade Pannemarksfjärden, med fara för eget lif, bergade fyra från en kantrad segelbåt i sjönöd stadde personer, och hos hvilken, i följd af denna ansträngning, en redan förut under tjenstutöfning grundlagd åkomma så utvecklats och förvärrats, att Cedergren möjligen kan blifva i förtid oförmögen tl! tjenstgöring, har af Kongi. Maj:t i nåder blifvit tillagd en belöning af 40 Rdr Bko, att af Förvaltningen af Sjöärenderna utbetalas. (St. T.) EEE — Aftonbladet har under de båda förfluts na veckorna meddelat tvenne iwända uppsatser, angående anstalterna för militär-undervisningen, hvilka, isynnerhet den sednare, sannolikt ådragit sig många läsares uppmärkseuhet, Dessa artiklar föranleddes ifrån början af några anmärkningar i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, hvilka likväl icke uti vårt blad blefvo reproducerade. Imedlertid har Författaren af nämnde anmärkningar nu åter i Handelstiduingen svarat på den frsta uppsatsen i Aftonbladet. Detta svar tillåter oss icke utrymmet att meddela helt och hållet, och detta synes äfven vara mindre maktpåliggande efter den utveckling, ämnet fått genom den sednare insända artikeln i förra veckan. Men Götheborgs-författaren, som tyckes vara en militär på stället, har, till styrkande af rättmätighetem af sitt framträdande i diskussion om saken, nu ytterligare framställt en skildring af tillståndet med vår krigsmateriel i allmänhet; hvilken ej kan undgå att väcka det största uppseende och är af sådan art, alt man måste önska, det den må kunna vederläggas, men i alit fall ej kan lemnas utan ett besvarande, det vi äfven äro beredda att upptaga, då vi bär meddela ifrågavarande del af den Götheborgska artikeln: Så hafva vi omkring 30,000 Gevär af 1815 årg modell i förråderna. De kosta kronan 20 Rdr Bko stycket; men deras beskaffenhet är sådan, att de rent ut kunna förklaras obrukbara; ty eldstålsfjedrarne äro så hårda och styfva, att man efter ö å 6 skott måste insätta nya flintor. Utom att det svårligen låter sig göra under en affär, med mindre än att fienden skall vinna betydlig fördel under uppskofvet, så är det äfven högst farligt för de skjutandes egna och de närståendes ögon. Men ej nog härmed; ty eldstålsfjedrarne kunde väl göras lättböjligare; men sjelfva gevärspiporna äro ej heller lika stora, hvaraf följer, att patroner, cChamplunerade med mynnings-champluner, gå alltför lätt i en del gevär, då de deremot i andra endast med störstå möda kunna inpluggas. Betänker man deremot främmande gevärs fullkomlighet, och det pu snart allmänna begagnandet af perkussionsåF utomlands, så torde man inse, att vårt infänteri-ej kan uträtta serdeles mycket i fält. Hvad Artilleriet angår, så torde det bland de äldre, krigsvane officerarne ej vara mer än en tanke om det bedröfliga tillståndet inom detta vapen. Ut. om att ens taga dessa, genom erfarenhet kompetente domare till råds, styra och ställa projektmakare detta vapen, under egiden af sin höga Chef, på ett sätt, då det under Cardells tid, så väl inom, som utom fåderneslandet var högt aktadt, nu svårligen skulle skörda några lagrar, under ett möjligt krig. Det skulle ej vara värdt att citera namnen på fler än en af dessa projektmakare, bland andra just ofvannämnde Artilleri-oMicer, som af idel beräkningar ej kom att skjuta ett enda skott under det vigtiga sla-; get, som stod vid Dennewitz, och hvilken dock ansågs för ett ljus på sin tid. Imedlertid hände det bonom äfven, att han vid försöks anställande på Ladugårdsgärdet genast nödgades afvika från den theori, han, i sina skrifter, uppställt. Sådant kan visserligen hända vid alla theorier, innan de bli pröfvade; vi ville härmed endast visa, att man ej bör bygga utgången endast på dylika; ty med blott theorier och theoretici slår man ingen fiende. Namn vilja vi för öfrigt ej anföra; ty vår afsigt är ej att vända oss mot personer, utan endast mot saken, och uppdaga dess bedröfliga tillstånd, för att vända deras uppmärksamhet derpå, som kunna och vilja det. Att Ständerna gjort sitt doertill, är onekligt; ty hvad skola de göra mer, än anslå medel, och detta bafva de gjort i rikt mått. Men huru hafva de användts? — Så snart man fått dem, företog man sig att gjuta kanoner, efter en ny konstruktion, och att låta förfärdiga lavetter till dem, och det af en så alldeles egen art, att de kunna anses såsom dödfödda snillefoster af de herrar officerare, som synas tro, att det ej behöfs annat än den döda bokstafven och några ritningar, för att omskoapa ett vapen, vid hvars förbättrande de största snillen och mest erfarna krigare oftast fruktlöst ansträngt sina krafter. Men hann också knappt få denna nya materiel färdig, förrän man blef öfvertygad om dess oduglighet. Vi hafva i detta hänseende inhemtat underrättelser från våra tre artilleri-regementen, och förnummit samma klagan. De 24 pundiga lavetterna utbärdade icke kartesch-skjutning; de 42-pundige kanonernas riktskrufvar gingo, efter 5 å 6 skott, sönder, och befinnas, oaktadt påminnelser, ännu i samma obrukbara skick; och så väl de 492som 6-pundiga pjesernas rekul är så orimlig (40 å 42 alnar), att den icke allenast måste betydligen fördröja Chargen, emedan pjesens återframförande måste upptaga en alltför lång tid, och äfven för mycket anstränga manskapet, utan den gör också all charge med så kallad prolonge) omöjlig; emedan, vid första skottet, handspiken och tavetten nödvändigt måste förstöra förstäliaren. Riktskrufvarnes onödiga längd medför jemväl största olägenhet vid pjesernas begagoande på ojemn och stenbunden mark, emedan dö då lätt stöta emot, krökas och blifva obrukbara. Pjesernes otillbörligt låga läge är likaledes en omständighet, som väcker oro hos hvarje krigserfaren militär. . Händelsevis har ref. sett de Fransyska kanoner, som Svenska artilleriet eröfrade På slagfältet vid Leipzig, och då man dermed jemför nuvarande Svenska artilleriets leksaker (den nya materielen), skenbarligen endast beräknade på en nätt yta, så kan man ej annat än falla i största förundran. ) Linor, hyarmed Javetten och förställaren förenas, för att äfven, under återtåg eller andra mafcher,