Aftonbladet – 14 februari 1842, sida 1

I ma till en fullt tillfredsställande sakernas ordj Å ; som finnas, för att med sina krafter och sin om.Itill dena mera praktiska delen af frågan, eller, i Jen inom hela nationen med högst få undantag .J enhälligt uttryckt opinion om den trängande I seende uttryckta önskningar; att alla RiksstinIden öfverenskommo om det oeftergifliga behofvet det någon gång, som om Freja skulle litet förbise! ett och annat för det alimänna vigtigt ändamål, !( endast för tillfresställelsen att få intaga en egen, ! från Aftonbladets och Allehandas något skiljak-: tig position, hvilken imedlertid vid sådane till-:( fällen ofta icke blir den lyckligaste. Sådanti är ock, om vi ej alltför mycket misstaga oss, för!c hållandet med de invändningar, Freja denna gån1 gen framställt. Hvartill skulle välj menar hon, , sett sådant temporärt öfverflyttande af konunga-i makten till thronföljaren tjena? Under kron-i pprinsens styrelse kunde vi en vacker dag få f riksdag; förtjusningen, som aldrig underlåter, s att vid en ny regents tillträde stiga högt upp il taket, skulle genast hasta att gå aila regeringens s önskningar till mötes och anslag i mängd hagla, sur folkets ner i regeringens fickor, och kabi-:;j pnettskasse-affiren och andra dylika börja en triumfmarch under tutti af fanfarer, ljudande kring berg och dalar; hvarefter konungen, när riks-j dagen slutats, återtager den endast för bestämd ( tid nedlagda spiran, o. s. v. Freja finner allt 1 detta innefatta ett alltför stort förtroemde tilll; framtiden, hvaremot hon pvisserligen äfven, ut-( tröttad af det långvariga kafvandet mellan det!. närvarande skummet, vill gripa efter något räddningsmedel, men likväl äfven vill se sig före,; att det blir en bärande planka och ej ett halmstrå man fattar tag uti Hon vill äfven ger-, na tro det bästa om hvad som komma skall,, och att kärlek för reformer bor i thronföljarens bröst, oaktadt den ovilja mot och omöjlighet, för reformer som råda inom de båda Universite-. terna, hvilkas kansler H. K. H. Kronprinsen är, . ej lägga hyende under denna tro, men vetande och tro, menar hon, äro två olika saker. ,Derföre,!, heter det slutligen, hellre än alt tillråda palli-. pativer, som väl kunna för ögonblicket bortblan-: da, men ej för alltid häfva den nationella (sic!) sjukdomen, önske vi (Freja), så sorgligt det än låter, natt det får gå så länge det går — att det ej kan gå. så länge är säkert — till dess sjukdomens or; sak blifvit lika klar för alla, till dess de monarykiska principernas beprisade förträffligbet för alla blifvit lika åskådliggjord. Då blifver det ej så svårt att skrifva det tjealigaste receptet. Se der, i sanning hvad man kallar ett praktiskt råd! Hvad oss beträffar, så tro vi just icke att någon skall skylla oss att vara blinda beundrare af de monarkiska principernrar; men vi kunne likväl aldrig undgå att eriura, alt den som är folkets och reformernas vän, i vår tanka resonerar utan nödig eftertanka, om han,l heldre än att vilja gå in på några praktiska och utförbara utvägar till förbältring, vill sätta allt på ett kort och låta ett oefterrättligt system gå l: så länge det kan, och det endast för den såsom slutföljd deraf ganska ovissa, och i sig sjelf till ingenting positift ledande utsigten, att-den mon-: arkiska principens förkastlighet-derigenomsskulle blifva åskådliggjord. Vi äre till och med öfvertygade, att ingenting kan vara ett oefterrättligt system och dem som froda sig i dess skugga välkomnare än ett sådant råd, och att systemets egna förklädda anhängare gerna sku!le handla på samwa sätt. Ty månne man ej först och främst alltid skule fästa systemet och sakernas gång vid personerna? och om ock de der principernas förhastlighet blefve åskådliggjord, hvad vore väl Frejas mening sedan? Är den, måntro, att det monarkiska siatsskicket skulle, i följd af ett sådant förbållande, omedel: bart upphäfvas i Sverge, med Ryssland till granne å ena sidan och under hela Europas närvarande förhållanden å den andra? Eller om detj. blott är frågan om att bedöma priccipen, kanl man ej göra det likaväl under den ena som den andra styrande personen, och finnas ej Jessutom tillräckliga tillfällen till ett sådant studium uti andra länders politik, såsom Rysslands, Hannovers, Preussens, Österrikes, Englands och Frankrikes, som alla dagar förse täskaren med tillräckliga exempel och betraktelseämnen i detta hänseende. Vi skulle tro, att dessa frågor äro tillräckliga för att visa, att det ligger en något mer än tillåtlig löslighet i den af Freja framställda åsigten och att alltsammans i sjelfva verket icke är annat än en fras, som betyder jemt ingenting och, om det skulle ega någon betydelse, alt denna då blir precist detsamma som att kasta yxan i sjön eller att på en bräcklig farkost låta sig af vinden drifvas mot ena klippa, blott för nöjet att få rält åskådliggjordt huru det går, när det går sönder, i stället att nyttja de segel och åror, tanka hinna den ardia stranden. — Och härmed nog om den saken; vi vände oss nu åter hvad mån den önskan vi framställt, rättfärdigas af närvarande ställningar och förhållanden. Om en sak lära alla vara ense, och den är, att den sistförflutia Riksdagen börjades under nödvändigheten af eu förändring i det då rådande systemet; att Ständernas förhandlingar, beslut och underdåniga skrifvelser, oaktadt den splittring, som det reaktionära och devuerade partiet med sin Riddarhusoch Biskopsmajasritet i tvenne stånd lyckades i vissa fall tillvägabri.ga, bära vittne om mångfaldiga i detta hän-laf en representatiopsförändring, såsom det enda fullt verksamma och tillförlitliga medlet att kom(ning; samt att något sterkare bevis för den långsamt mognande Ööfvertygelsen i detta fall icke kan finnas, än Adelns afsägelse af sin sjelf-skrifna representationsrätt; men att likväl, allt I detta oaktadt, och efter ombytet af Rådgifvarej personal, systemet är oförändradt detsamma sem tillförne, om det icke gått ännu ett steg längre; od er D AI sont lag. In flärtan da Annarar Alldalac Få An.