35:o Med hvad rätt låter han Svenska undersåter och ibland dem prester insamla medel för nämnde Kapelibyggnad och andra för oss främmande ändamål? 6:0 Med hvad rätt bildar han bland vår kyrkas bekännare konventiklar, der sådana religiösa bruk och sedvänjor införas, som strida mot den gällande författningen ? 7:o Huru skall den af honom, för ett sådant ändamål, bland vår kyrkas bekännare föranstaltade namnteckningen anses? 8:o Kunna vi utan bekymmer åskåda hans försök att amalgamera vår kyrka med sin? Den andra skriften anse vi oss böra intaga in extenso: Till Stockholms stads Consistorium! Då Consisiorium ej visat sig hågadt att yttra sig öfver mina d. 3 sistl. December framställda frågor, och då Pre:es Consistorii offentligen i Prestsällskapet tillkännagifvit sitt förmenande vara, att mina yttrade betänkligheter om Methodismens framsteg inom fäderneslandet grundade sig allena på lösa rykten och förtjente iotet afseende, får jag härmed och till den verkan lag förmår, göra följande anmälan: 4:o Har Hr Scott eller någon annan å hans eller hans bekännelses vägnar kringsändt bok (stambok?) för insamlande af medel till Kapellbyggningen vid Hötorget? Vittnen: 4) Skomakaremästaren J. Wahlgren i Clara förs. 2) Vaktmästaren och Sångaren J. Malmqvist i d:o d:o. I sammanrhang med denna punkt torde ej oförtjent böra upptagas annonserna om understöd i de allmänna bladen och insamlingarne för Kapellbyggningen, som blifvit gjorda i åtskilliga lardsorter. 2:0 Har Hr Scott eller hans bekännare låtit införa och öfvertalat folk af vår kyrkas bekännelse att införa låta sina namn i en serskild förteckning eller matrikel? Vittnen: 4 Ofvannämnde Malmqvist. 2) Vaktmästaren Rosn i Maria förs. 3) Styckjunkaren Nyström vid Svea Artilleri. 4) Skräddaremästaren Blomqvist i Storkyrkförs. 35) Snickaregesällen Björklund i Clara förs. 6) Skräddareenkan Fru Sundberg i Jakob. 7) Fru Eriksson i d:o. 8) Fru Kullen i d:o. I sammanhang härmed böra konventiklarne och klassledningen företagas, äfvensom försöket att värfva och indraga i deras band, hvaröfyer Sättaren Harfstrand: å Kungsholmen i Bredbergska tryckeriet äfven torde som vittne böra böras. 3:0 Har Hr Scott distribuerat Sakramentet åt våra trosförvandter? Vittnen: 4) Jungfru Christina Lundin i Ciara flickskola. 2) Demois. Röhl, Skollärarinna i Fahlunr, hvarjemte Komminister Bollin i Storkyrkan och v. Komminister Isgus böra höras, för att upplysa huru en viss städerska, den de känna och kunna namngifva, sagt sig taga Sakramentet först af Hr Scott och sedan af församlingens prester, hvilket sednare hon blott gjorde för det yttre slkenets skull. Den tredje skriften innefattar en påminnelse att målet måtte företagas sedan det uppskof, som Er Erkebiskopen 4840 äskat, nu kan anses fullkomligen motsvaradt af den sedermera förflutna tiden. Svenska Biet, som upptager dessa fakta, förråder mycken sorg deröfver, att en undersökning om de uppgifna förhåilanderna. möjl. kan sluta dermed, att Hr Scott blir till Eagland rappellerad. Med den skrymtaktighet och bedräglighet, som är nästan oåtskiljelig från Biets alla förehafvanden, gråter artikelförfattaren, som efter alla anledningar är presten sjelf,, härvid öfver den inkonseqvens de liberala tidningarna genom förföljelsen mot Hr S. skola visat emot sitt först gjorda yrkande på tolerans för olika religionsläror. Han låtsar härvid helt och hållet förgäta, den hedersmannen, att tidningarnas anmärkningar mot Hr Scott aldeles icke angå dennes. andeliga läror eller dogmer, hvari han dessutom icke skiljer sig väsendtligt från Lutherska kyrkan; utan de rikta sig just emot hans egen intolerans, att vilja förklara för hedmingar dem som ej vilja ingå på hans tillämpning af lärorna på det verldsliga lifvet, på hans fariseiska högmod att anse sig och sin församling för af Gud företrädesvis utvalde och benådade, samt att på lärorna grunda ett underkännande af det menskliga förnuftets rätt, ett utbredande af er fördystrad lefnadsåsigt och förkastande af äfven de oskyldigaste tidsfördrif, såsom musik, dramatisk konst o. s. v. Det är med ett ord för det att denna sekt under den yttre formen af en större fromhet, som hos en del må vara uppriktig, arbetar för mörker, vidskepelse, sinnlig och afgudisk dyrkan, bikt och samvetstvång, som vi anse den i grunden oförenlig med en sann religionsfrihet, hvars yttersta vilkor är, att ej få tränga sig utöfver det andliga inpå det verldsliga området; det är vidare för den lögnaktighet och skamlöshet, hvarmed Hr Scott gått till väga emot den nation, bland hvilken han vistas, som vi, efter att hafva gifvit honom fullkomligt fair play att få förklara sig öfver de första, då ännu obestyrkta anmärkningarna, ansett honom böra följas med litet allvarligare uppmärksamhet. Det är ändtligen derföre, att han, såsom en främmande makts undersåte, och specielt till sin presterliga verksamhet lydande endast under en utländsk sekts förmanskap, som, enligt hvad hela verliden känner, sträfvar till en oupphörlig maktutvidgning. Gil — I likhet med hvad som under de föregående åren, innan den nya staten med år 1841 inträdde, har Regeringen af andra hufvudtitelns bena fen. ara msn anvicatf Arfvndan fra son åt