Aftonbladet – 11 februari 1842, sida 3

OO SSE — En Fransk tidning berättar följande: Fru S..., som utan någon kroppseller själssvaghet: såg sitt 92:dra år förflyta, hade samlat omkring sig, vid en fest hon nyligen gaf, tjuguåtta barn och bernabarn. Aderton hade uteblifvit; men de hafva öfverenskommit om en sammankomst i nästa September månad. Detta fruntimmer är stammoder för sjutton hushåll, hennes eget utgör det adertonde, nvilka alla, på fyra när, äro boende i Lyon, Välmåga herrskar inom alla -aderton familjerna och; hvad som är ovanligast, den innerligaste endrägt råder mellan de fyrtiosex afkomlingarne, af hvlika ingen öfvergifvit hederns väg. Vid den skål ena sonen föreslog för modern, önskade han att hon ännu måtte lefva åtta år till, för att fylla seklet. Mina kära barn, Svarade modern, måtte edra böner blifva hörda! Jag finner mig så väl i denna verld, emödan j gören mig tiil den lyckligaste af mödrar. Jag upprepar åt er, j unga makar, hvad Gud sade i paradiset åt de första menniskorna: Varer fruktsamme och förökens eder. Efter måltiden deltog bon utan uppehåll en bel timma i dansen med sina afkomlingar, hvilka räknade ifrån 6 till 70 år. — TiuAmopseror. Något som kan pröfva tålamodet, äfven på en godlynt man, är att komma hem om aftonen hungrig, trött öch utfrusen fråm en resa, som han om morgenon anträdt, och finna allting hemma så, som vore herrn i huset alldeles glömd, ingenting färdigt att emottaga honom— ingenting som vittnar att han saknats eller väntatg