Aftonbladet – 11 februari 1842, sida 1

STUM KÄRLEK 7). FOLESAGA AF I. A. MUSÄUS, Vv. Frans befann sig åter vid den nederländska gränsen, och anlände, icke lingt från Rheinberg, vid solens nedgång, till en köping, kallad Rummelsburg, hvilken sedermera under trettioåriga kriget blef helt och hållet förstörd. En karavan af formän hade redan upptagit hvarje vrå af värdsbuset, så att värden, som hade ingenstädes att herbergera honom, visade honom till närmaste by, synnerligast derföre, att Frans, gesom sitt nuvarande landstrykare-utseende, icke ingaf honom just det bästa förtroende, utan lättehgen kunde anses för en långfingrad spion, dea der hade någon spekulation på formansgod:set. Han nödgades derföre, ehuru trött han var, rusta sig till en vidare vallfart och taga resknytet på ryggens. Då ban, under bortgåendet, mumlade emellan tänderna några balfböga förbannelser öfver värdens hårdhet och ohjelpsamhet, tycktes denne med ens fatta medlidande med främlingen och repade honom tillbaka till dörren. Hör dock unge man, hvad jag vill säga er. Om ni ändt ligen vill rasta här, så skall jag ändå göra hvad jog kan för ati hysa er. Här uppe i slottet är nog med lediga rum, ifall det icke förekommer: er alltför ödsligt; det står alldeles obebodt och jag bar nycklarna., Frans antog förslaget med glädje, berömde de: som ett barmhertighetsverk och bad blott om tak öfver hufvudet och om en tarflig aftonmiltid, det måtte nu vara i ett slott eller en bondkoja. Värden var dock en fullklappad skälm. De grodde i honom att Frans hade, i det han vände sig om för att gå, yltrat de der halfhöga smä) Se Aftonbladet N:o 50, 31, 52 och 35,