Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 2

folkningens bekostnad: emedan den klassen erkänner, att den icke kan bjelpa sig sjelf. — Det framkommer med det skamlösa och humilierande vidgåendet, att det måste komma i åtnjutande af en pekuniär ynnestbevisning, emedan hufvudmännens förmögenhet och arbetarnes skicklighet i detta land icke äro i stånd att konkurrera med främmande nationers, oaktadt dem skrytande superioriteen af de republikanska institutiomerna. Det utbreder likaledes de sofistiska orimligheter, som alltid lemna ett dåligt argument. Efter att bafva påyrkat, att många klasser, utom en förhöjd tullafgift, måste öfvergifva deras närvarande sysselsättning, vänder han om frågan och söker visa, att den ökade tullen icke höjer priset hos oss, byggande på supposition det argument, att de utländske producenterna kunna med förtjenst sälja sisxa fabrikater till ett mycket lägre pris, än det, hvilket de amerikanske manufakturisterna kunna producera. Sekreterarns berättelse bar på en gång bragt tariff-frågan å bane inom kongressen, och inom muve mentet hafva alla de intressen uppträdt, som hoppas att under frågans agiterande af regeringen vinna en ytterligare grace, såsom tillägg till deras redar stora fördelar. Detta är synnerligast fallet med jerntillverkarne, hvilka den 23 bhöllo ett sammanträde i aCity,, på hvilket uppsattes till kongressen ett memorial, som gick ut på, att deras verk måste upphöra, om de icke få åtnjuta protektion. Samma ridikyla fars uppfördes af samma personer år 1828. Tilldragelserne sedan den tiden hafva visat det falska i den position de då antogo. De sade, att de icke kunde existera utan protektion; likväl reducerades tullen 1838, och de hafra sedermera gått mera framåt än någonsin; likafullt hafva de oförskämdheter att förnya försöket, att tillvägabringa impositionen af en taxa på konsumenterna af jern, till deras egen fördel. Lit oss se tillbaka något på facta. År 1828 såldes amerikanskt jern i hamnarne vid kusten till 400 dollars per ton, och då, likasom nu, förklarade manufakturisterne sig ur stånd att kompetera med engelskt jern, och en additionel tull af 7 dollars pålades. År 1832 föll priset å jern till 835 dollars, till följe af förbättringar i tillverkningen utomlands, och jernyverksegarne hafva erkänt, att deras affärer, i följd af prisnedsättningen, stego 925 procent, och voro så lukrative som någonsin, till följe af fallet i arbetslön och å materialier. Sedan den tiden har tullen blifvit ytterligare reducerad och konsumtion tilltog, under det importen aftog. Följande tabell utvisar importen af jern under 3 års tid: 1836 41837 1838 41839 1840 Plitar och band skålp B115800 11290705 5679796 7412582 5519525 värde dollars 505676 504473 208192 354933 235808 Tackj. Cwt. 170822 982571 243830 250154 110514 värde dollars 272978 428929 319099 285350 114569 Stångjern Cwt. 1612266 1585504 1149875 1916850 1282955 värde dollars 4043?42 4590718 2991317 5236374 8339780 Tetalvärde doll 46214896 5514115 3518608 5876507 5774851 Den officiella censustabellen upptager följande jerntillverkning i Förenta Staterna år 1839: Masugnar. Tons. Gjutjern . . . s . e 790 514,846 Stångjerk . ov sosse vec av JET 201,581 Jernverkssgarnes meranämnde memorial uppgifver, att komsumtionen inom Förenta Staterne af förädladt och oförädladt jern uppgår till 400,000 tons. Importen år 4840 utgjorde 67,141 tons, och således bar konsumtion af amerikanskt jerm uppgått till 533,000 tons. Följande tabell visar den årliga importen af tackoch stångjern för 6 år: Jernimporten till Förenta Staterne. Tons. Värde perton. Tons. Värde per ton. 1835 412,290 Doll. 24 599,889 Doll. 45 13856 8516 54 80,600 50, 1837 416,160 30 79,115 58 1838 412,180 20: 50 57,443 52, 1859 412,502 23: 25 95,825 54, 1840 5,511 23 61.650 56, Till följe af den starka pappersemission (the papers irflation) 1836—41837, steg jernpriset 43 dollars per ton, och, så långt som detta rörde de utrikes jernverksegarnes intresse, annullerades fullkomligt teriffen, nämligen under sekreterarens supposition i hans berättelse, att tullen betalas af producenten och icke af konsumenten. Från 1835 till 4837 steg priset å tackjern 40 dollars per ton, som återställde värdet till de utrikes tillverkarne, om vi godkänna, att impositioner af 40 dollars per tor i tull gick ur deras fickor. De amerikanske manufakturisternpa erhöllo likväl extra 40 dollars per ton, hvilka redan blifvit lagde på konsumenterna, hvilka på de 400,000 tons, soma jernverksegarne uppgifva konsumeras, uppgå till en taxa af 4,000,000 dollars på massan af folket till fördel för jernverksegarne, under det att taxan endast lemnar Wnionen en inkomst af 600,000 dollars. Denna taxation finner man motsvara fulla värdet af allt jern, som importeras, och likväl säga jernverksegarne, att de måste hafva ännu mera, eljest se de sig nödsakade inställa sina arbeten. Hela antalet af inom Förenta Staterne sysselsatte personer uppgår, enligt census, till. 4,796,207 personer; af dessa äro icke fullt 40,000 personer sysselsatta i jerntillyerkningen — och dessa menniskor hafva oförsyntheten att begära, att andra 4,786,207 skola årligen betala dem 3,500,000 dollars, af ingen annan anledning, än att folket på andra sidan oceanen kan tillverka jern billigare och bättre, än de sjelfve. Hvarföre fordra icke de unga och tillväxande bomullsmanufakturisterne i de sydliga staterne protektion mot den öfverlägsna skicklighet, kapitaler och erfarenhet inom nya Englands stater?