— Götheborgs Handelstidning meddelade i sitt sista nummer ett långt bref från Newyork, som innefattade berättelse om en sammankomst af åtskilliga jernverksegare, hvilka associerat sig, för att söka uppdrifva tullen på främmande importeradt jern. Deras memorial och beslut innefattar en hop uppstaplade theser af samma skrot och korn, som man finner hes alla dem, hvilka fordra; att staten skall lemna vissa förminer, på konsumenternas bekostnad, åt dem, som hafva den godheten att spekulera på någon wiss industrigren, i hopp om stora vinster. Några facta förekomma för öfrigt i brefvet, och det märkvärdigaste är, att de ej med ett ord sökt styrka, det de icke ganska väl kommit ut med jerntillverkningen under hittillsvarande importtull, hvilket eck nogsamt visar sig deraf, att Förenta Staterna sjelfva producera nära 3;:delar af hela sitt jernbehef. Karakteren af deras pretentiomer synes eljest bäst af en amerikansk tidningsartikel, som jemväl finnes i Handelstidningen, innehållande flere intressanta upplysningar, och den vi jemväl här återgifva för våra läsares räkning: eSekreterarens för sjöärender årliga berättelse är ett, i många afseenden högst förvånande dokument, synnerligast den delen deraf, som har afseende på tulltariffen. Det är fullspäckadt med de mest ultraförvillande begrepp om höga tullafgifter, och medför samma verkan på sinnet, som åsynen af en sprätt i full galadrägt, från Drottning Elisabeths tid, skulle väcka i en modern salong. Det håller sig fast vid föråldrade åsigter och framlägger foster af själsförmögenheter, som stått stilla åratal, under det att tilldragelsernas ström, med sina gagneliga lärdomar, gått hastigt framåt. Det förvarar de förkastade och aristokratiska doktriner af styrelsens mellankomst, för att understödja en viss klass på den öfriga be