Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 1

STUM EARLEK ). FOLESAGA AF I. Å. MUSÄUS. IV. Det började lida långt inpå natten, men, det oaktadt, syntes riddaren alldeles icke sömnig. Han tycktes nu vara riktigt i sitt element, då han talade om sitt krigståg mot Venedig. Berättelsens liflighet ökades med hvarje bägare, som han tömde, och Frans fruktade med skäl att detta vore prologen till den hufvudoch statsaktion, han med honom ämnade företaga och deruti han, värden sjelf, skulle spela den intressantaste rollen. För att få veta, om exekutionen skulle försiggå inom eller utom slottet, begärde han en full bägare till sömndryck. Nu, mente han, skulle man först truga I honom vinet, och om han icke då gjorde besked, skulle man, under sken af en vintvist, enligt husets antagna sed, bor!jaga honom med den här brukliga deserten på maten. Emot bans förmodan villfors hans begäran utan ringaste ondska eller buller; riddaren afryckte genast tråden af sin berättelse och sade: Ja, ja — det är tid att gå till sängs nu; i morgon skall jag berätta vidare.n Förlåt, herr riddare, sade Frans, vi morgon, med solens uppgång, är jag redan öfver berg och dal. Jag har en lång väg att rida, ända till Brabant, och jag kan icke hafva det nöje! att länge stanna här. Derföre måste jag anhålla att ännu denna natt få taga afsked af er, på det att mitt afskedstagande icke i morgon bittida må störa er hvila. Gör som ni behagar, svarade riddaren; men så mycket skall jag dock säga er, att ni inte kommer härifrån, förrän jag kommit upp ur sängen och fåit undfigna er med litet bröd, ett stycke kall stek och ett krus godt öl till af) Se Aftonbladet N:o 30, 34 och 39.