Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 1

utspridda ryktet verkligen något slags grund,. eller skall jag, öfverallt der jag framfar, söka vederlägga det? Riddaren svarade: Ryktet har ingalunda sagt osannt: för er. Tro mig: det går intet rykte bland folk, hvilket är så fullkomligt ogrundadt, att ju icke någon gnista sanning finnes deruti. flör derföre huru saken rätteligen förhåller sig: Jag herbergerar hvarje främling, som hos mig söker tak och gerna delar jag milt munförråd med den vilsefarande, trötte eller nödställde, för Guds och mensklighetens skull. Men jag är en enkel och okonstlad man, rätt fram och af gamla tyska seder, talar hvad somr ligger mig på hjertat och fordrar alt min gäst. äfven skall vara öppenbjertig, njuta hvad jag erbjuder honom och säga fritt hvad han åstun-dar. Nu gifs det ett slags folk, som reta och förarga mig med allehanda dumheter och tillgjordheter, bugningar, skrufningar och krumbug-— ter af alla slag, ställa alla sina ord på skrufvar och hålla en hel hop tomt tal utan mening och sammanhang, förmena sig kunna vinna mig med hala ord samt bära sig så sippt och tillgjordt åt som qvinnor på ett barnsöl. Säger jag: tag för er! så utleta de, af idel försagdhet och falsk vördnad, af köttfatet en benknota, som jag icke ville bjuda min hund en gång. Säger jag: gör besked! så föra de den fälla bögaren till munoen, men väta knapt läpparna, ehuru de väk kunna vara törstiga och hafva stor lust att drieka. När nu sådant pack med sitt krus oeb sina skrufverier göra mig för mycket rasande och när jag alls inte kan på något sätt komma till rätta med min gäst, så tar jag stymparen i nacken, piskar upp honom dugtigt och kasiar honom ut genom. porten. Sådan är och blir en gång för alla min sed med hvarje gäst, som är xig till besvär och förargelse. Men en sådan man, som ni, är mig alltid välkommen. Ni sade rakt och tydligt ifrån hvad ni ville ha, såsom det egnar och 22-—