Aftonbladet – 10 februari 1842, sida 1

sked, sedan vill jag föjja er ända till porten och, enligt husets sed, der önska er en lycklig resa.n . Frans behöfde ingen uttydning till dessa ord. Så gerna han hade besparat sin värd denna sista höflighet, nemligen ledsagandet ä..da ut i porten, så föga syntes denne böjd att afvika från den införda ritualen. Han ropade nu på sina betjenter, befallde dem att ledsaga den resande i ett af gästrummen och afkläda honom, hvarpå han önskade sin unga gäst en god natt och begaf sig till sin sängkammare. Frans Bjöt på den svällande, elastiska svandunshädden en kostlig hvila, hvilken, ban tillstod det för sig sjelf innan sömnen öfvermannade honom, vore, tillika med den dråptiga undfägnaden, icke för dyrt köpt med ett kok stryk. Snart låg han i den djupaste sömn, omfladdrad af de angenämaste drömmar. Han fann den förtjusande Meta i en trädgård, der hov spatserade med sin mor och plockade blommor. Genast gömde han sig bakom en lummig häck, för att ej bli bemärkt af den stränga moderr. Rätt som det var försatte honom hans inbillning i den trånga gränden, der han i spegeln såg den älskade flickans späda, snöhvita hand sysselsatt med sina blommor. Än åter satt han bredvid henne på en grönskande äng och ville förklara henne sin kärlek, men den blyge ynglingen fann inga ord. Han skulle hafva drömt ända till middagen om icke riddarens grofva röst och klingandet af dennes väldiga sporrar hade väckt honom. Denne hade redan gjort en revision i kök och källare, tillsagt om anrättandet af en ståtlig frukost, anvisat hvarje tjenare sin plats och ställt några på post i den främmandes sofrum, för att vid dennes uppvaknande påkläda och betjena honom, Det kostade den lycklige drömmaren stor möda och strid att kunna skilja sig från den mjuka, gästvänliga sängen, Han vände och väl