BLANDADE ÄMNEN: EN LUFTSEGLARES FÖRFÄRLIGA AFVENTYR. (Ur the Monthiy Magazine.) Jag var just i begrepp att företaga en af mi na luftseglingar från Vauxhalls-trädgården i London, säger berättaren, och en gentleman vid namn Mavor hade gjort upp med mig om ressälskap på min luftiga färd. Men då det kom dertill felades honom mod, och jag såg mig fåfängt om efter någon person, som ville intaga den lediga platsen i gomdolen. Sedan jag väntat på honom så länge som möjligt, och folksamlirgen började gifva tecken till otålighet, beredde jag mig på att stiga upp ensam; det sista tåget, som, fästade mig vid jorden höll på att släppas, då plötsligen en helt främmande gentleman skyndade fram och begärde att få följa mig genom skyarna. Han framförde sin begäran på ett så ifrigt och enträget sätt, att jag, sedan. jag först genom några få frågorblifvit tillfredsstäld angående mannens personlighet och emottagit hans löfte, att han i alla afseenden skulle underkasta sig min ledning, beslöt att upptaga honom i den andra, tilltänkta reskamratens ställe; hvarefter. han med synbar otålighet och munterhet steg i korgen. I nästa minut voro vi redan öfver trädtopparna och, för att göra min följeslagare rättvisa, tillstår jag, att ännu ingen, under all den tid jag verkställt mina försök, hade någonsin på sin första resa visat ett så fullkomligt lugn och en sådan sjelfbeherskning. Gondolens hastiga fart, scenens nyhet, de verkliga och imaginära farorna af resan och åskådarnes välönskningar uppväcka verkligen en darrning eller någen bäfvan i den djerfvaste själ. Främlingen tycktes dock så trankil och ogenerad, som om han sutit hemma på en stol i sin studerkammare. En fogel kunde icke vara lättare och nöjdare eller mera i sitt element, och ändock försäkrade han mig, att han aldrig i sin lefnad förrän nu gjort en sådan resa. I stället för att visa någon oro öfver vårt stora afstånd från jorden, visade ham den lifligaste. tillfredsställelse . hvarje gång jag tömde en af mina sandpåsar, och bad mig några gånser att ännu mer minska barlasten. Imedlertid förde vinden, som var ganska svag, gondolen saktmodigt framåt i en nord-ostlig riktning, och som dagen var utmärkt klar, njöto vi då vue Voissau anblicken af den vidsträckta hufvudstaden och det omgifvande landskapet. Min föleslagare lyssnade med stegradt intresse på mig, lå jag visade honom de olika föremål hvaröfver vi foro, till dess jag händelsevis kom att annärka, att gondolen råste vara midt öfver Toxton. Då visade min följeslagare för första SPENCE SU TREE INO ET SORAN SKR EST INT RASEN SE Set VON SVR SINE SE