per någon främmande ifrån sig utan stryk. Jag vill på förhand underrätta er derom så att ni icke må bli öfverraskad om han vid afskedet ger er litet på pälsen., Att för en portion varm soppa och en bägare vin ge sin rygg till pris för en bastonad är väl icke i hvars och ens smak, ehuruväl en hop snyltgäster och talrikslickare här i verlden låta villigt snäsa sig, och af rika öfvermodiga menniskor gerna fördraga all upptänklig smälek om endast deras gom blir kittlad. Franz betänkte sig en stund och var obeslutsam hvad han skulle göra. Andtligen beslöt han sig till att försöka äfventyret. ,Hvad skillnad är det väl,, sade han för sig sjelf bom min rygg blir mörbultad här mot bondens hårda golf eller af riddar Brunkhorst? Denna friktion skall väl fördrifva febern som nog skall infinna sig, så vida jag icke får torka de våra kiäderna. — Han gaf hästen sporrarna och anlände snart till porten af eit gammalt slott i forngöthisk byggnadsstil. Temligen hårdt klappade han på dea jernbeslagna porten och ett lika så tydligt: Hvem är der? skallade emot honom inifrån. För den frusna passageraren kom portvaktarinqvisitionens passageceremoniel lika så olägligt som vaktoch tullbesökaredespotismen för resande i våra dagar, hvilka sucka och svärja vid stadsportar och bommar. Imedlertid måsie han foga sig efter det här gällande bruket och, till dess portvaktaren återvände, tåligt afvakta, antingen menniskovännen i slottet vore vid lynne att prygla en gäst eller ock anvisa honom ett nattiäger under bar himmel. : Den gamla borgens egare hade från sia ungdom varit en rask krigsman i kejsarens här, tjenat under dena tappre Georgs af Fronsberg banår och anfört en trupp fotfolk i kriget mot Venedig. . Nu hade han satt sig i ro på sitt slott, hvarest han, för att försona de fordna fält