Aftonbladet – 8 februari 1842, sida 1

nu lyckats honom att ditlocka henne, så framJade hans fantasier i ett lustigt allegro eller hoppade de i glädtiga dansmelodier. Satt hon ie emot qvar vid spinnrocken, eller den arbetsam ina modren annars nppehöll henne mel niåson syssla som hon ej fick lerna, så vältade sig ett tangt andante öfver den suckande luthans strängar och uttryckte ismäktande modulationer hela det kärleksqval, som herrskade i den unge mannens själ. Meta var ingen oläraktig elev i kärleksspråket; snart Ji rde hon förstå deta rika och utwrycksfulla språk. Hon gjorde åtskilliga försök, för alt pröfva om hon rätt hade tolkat allt, och fann snart att hon efter godtycke kunde styra den osynlige luthspelarens kontsnärslynne. Ty de stilla, sediga flickorna hafva, som bekant är, en ojemörligt skarpare känsloblick än de yra, fladdrande tärnor, sm med fjärilslikt lättsinne ila från ett föremål till ett annat, utan att fästa sin uppmärksamhet vid något. Hon fann sin fåfänga derigenom smickrad, och det bebagade henne at: ge,0m sin qgvinliga trollkraft stämma grannens jutha än uti glädjens jubelton, än i den mest jemrande klegoton. Mader Brigitta kade alltid hufvudet så fall af sina hr ho:tyr, att hon icke gaf akt på musiken, och den sluga dottren aktade sig väl at meddela henne den upptäckt hon gjort; snarare funderade hoa på någon ligenhet att genom ett syraboliskt genspråk kunna besvara den suckande grannens välvilja. Hon yltrade för sin mor den önskan hon pistod sg länge va hyst alt få gra blomkrutor utanför astret, och denn 52 Önskans uppfyllanf en svirighet, så mycke: ing fruktade af den lan hoa icke mer såg honom sälla nå n hos modren mer, som hon : lurande granne. för Ögonen, Nu hade Meta når måste ju sköta och vatten si ra vid fönstret. Hon 2 blommor, skydda