kort tid åter stora summor i de toma kassakistorna; ty den stora salen, hvars golf var inlagdt med silfverdalrar, gällde då i kreditorernas ögon vida mer, än nu alla kreditbref, vore de än utfärdade af alla handelskompanier i verlden. Detta palliatif gjorde en lång tid god tjenst som full valuta; men småningom utspriddes i staden det, ryktet, att silfverinläggningen i den stora matsalens golf hade i all tystbet blifvit borttagen och utbytt mot en annan af sien. Saken blef genast, på samtlige långifvares begäran, undersökt, och det befanns, att ryktet den gången :alat sanning. Nu kan man väl icke neka, att en mosaikinläggning af mångfärgad marmor skulle taga sig mycket bättre ut i en matsal, än de samla, nötta silfvermynten; men de föga civiliserade kreditorerna respekterade den nye egarens fina smak så litet, att de utan ringaste uppskof fordrade sin betalning, och då denna icke följde, börjades en konkursprocess. Frans Melchiorsons fädernehus med alla dess inventarier, förrådshus, trädgårdar, landtegendomar och alla öfrika effekter, bortgingo på öppen auktion och egaren kom, i ordets vidsiräckta mening, på bar backe. Nu var det för sent att filosofera öfver sin obetänksamhet, då de förnuftiga betraktelserna icke mer kunde bjelpa och de kloka besluten icke mer förbättra skadan. Enligt vår förfinade verlds moderna tänkesätt hade nu hjelten bordt med värdighet afträda från scenen och på nigot sätt utplåna minnet af sin tillvaro, endera genom att företaga en resa i vida verlden, eller ock medelst att skjuta sig eller skära strupen af sig, då han ej längre, som en man af ära