gar och plundringar. Likaledes hade Talleyrand och Chateaubriand lagt sig emot enahanda insinnationer å Englands sida. Talaren erinrade, att någon undersökning ej .behöfdes, emedan injtet Franskt färtyg blifvit beträdt med slafhandels idkande; men att Amerika, hvars skepp verkligen drefvo en sådån handel, förkastade visitationsrätten. Hr Butenief skall hafva hyrt ett hotel i Faubourg St.. Honor och låtit praktfullt inreda det. Sådant tyckes antyda ett längre qvardröjande, och således det goda förståndets återvändande mellan Frankrike och Ryssland. Hr Salvandy skall hafva blifvit ganska kallt emottagen vid sin hemkomst. Man bar förtyckt att han så snart efterkom befallningarna och icke afväntade kontraorder. Annru missnöjdare bief man öfver hans yttrade afsigt, att uppträda i Kammaren vid adressförslagets diskuterande, för att förklara sig rörande Spanien, och Hr Guizot underhandlade med honom i flera dagar för att förmå honom afstå derifrån. Ibland dem, som icke draga i betänkande att göra sig lustige öfver kans missöde, är äfven den legitimistiska Quotidienne, som anför ett epigramm öfver marskalken Soubise, och tillägger, att Hr Salvandy åtminstone har qvar sitt gamla valspråk: Non sumus salvi, sed salvandi. Ena annan ordlek, som för närvarande gör lycka i Paris, är Charivaris om Siecles process. Ändtligenv, säger bladet, hafva vi, i detta processernas sekel, att vänta äfven seklets process, och i dag skall seklet dömas af hundra andra sekler i peruk., Eburu Brazier och Colombier äro dömde till tvångsarbete för lifstid, tror man Jikväl, det de skola komma att afföras till Mont St. Michel, jemte Quenisset sjelf. Boucheron föres till Douliens. Allmänna uppmärksamheten är nu, nästan med förbigående af de politiska frågorna, riktad på notarien Lehons process. De bedrägerier och underslef han låtit komma sig till last, gå till det otroliga, och man begriper icke hvar ban kunnat göra af de ofanthga summor han förskingrat, emedan han icke var känd för någon uteslutande böjelse, hvarken för spel, gvinnor eller hästar. Under hela rättegången iakttager han för öfrigt den fullkomligaste tystnad. Man har med gensdarmer raäst släpa honom inför domstolen, och han vägrar hårdnackadt att svara på någon fråga. Detta ger anledning till mångfaldiga misstankar, och hans bror, Belgiska sändebudet i Paris, är svårt komprometterad i saken. Emellan general Levasseur och kommendanten Arrighi har en duell på pistoler ägt rum; man slogs på tio stegs afstånd; generalen hade första skottet, och hans motståndare föjl död ned på stället. Envigets anledning uppgifves ej. STORBRITANNIEN. Konungen i Preussen ankom den 22, klockan 2 eftermiddagen, till Greenwich, der han landsteg, och emottogs af prins Albert, åtföljd af Hertigen af Wellington. Efter ett kort uppehåll i guvernörens öfver dervarande invalid bospital, amiral Stopfords, hus, afreste Konungen och prinsen direkte till Windsor slott, der Drotiningen, Hertiginnan af Kent och de högre hofdignitärerne mottogo H. M. vid stora tappan. Efter ett kort samtal med de kongl. personerna, begaf sig Konungen till de för honom bestämda rum i slottet. Den 235 Jan. förrättades prinsens af Wales dop, i närvaro af Drottningen och hennes gemål, Konungen i Preussen, medlemmarna af Engelska kongl. familjen, prins Alberts fader och broder, prinsarne af SachsenCoburg, samt en mängd af de Engelske store. Erkebiskopen af Canterbury förrättade dopet, och den lille prinsen erhöll namnet Albert Edvard. Efter dopceremoniens slut höll Drottningen ett kapitel med riddarne af strumpebands-orden, i hvilket Konungen i Preussen valdes till riddare af nämnde orden, och af Drotiningen i egen person fiek strumpebandet fästadt om venstra benet. Vi skole en annan dag meddela några utförligare underrättelser om högtidligheterna i anledRS INTNER at TT EE AD ANS TNE ra