ndra, slutligen uppvräkt på vinden bland en op gamimalt skräp ). — Knappt hade Breadbotsom lemnat mig, förrän jag ilade till klostret Sheene. Allt befanns öfverensstämmande med bvad han sagt —. Den ocerhördaste ångest marterade mig nu att och dag, och denna stegrades till det yttersta, då kort derefier grannen Breadbotiom blef min dödsfiende, derföre att drottningen åt mig eossm uppdragit sammansättningen al de konstga glasrutorna. Ått veta min hemlighet i min fiszndes hand och mitt hufvud, ilall denne viile ange mig, hemfallet åt bödelsbilan. det hade kunnat bringa mig till vansinne. Om det edikt, hvilket beteckrade min så oskyldigt och medvetslöst begångna handling som förräderi, var min gaone bekant, visste jag icke; mången gång syntes det mig tvifvelaktu:t, mingen gång ailde (es säkert. Olta hade jag besiutat att sjelf öfverlemaa mig åt dormren, ty jag fruktade au ag redan börjat bli förryckt; en annan gång kom kärleken till lifvet mig att förkasta detta beslut. Då ankom underrättelsen om grefvens at Bothweil död: Jag öppnade det af honom. ir mig öfverlemnade, förseglade papperet och detta anbefallte mig att genast föra Fiora och dokumenterna till ers maj:t. — Som en blix! fög den tanken genom mitt hufvud, att jag skulle kasta mig för ers inaj:ts fötter och beköona allt. Nådigste konung! Ni är omtalad såsom ädelmadig och mild. Er allena bar jag förolämpat genom stympandet af er auherres lik ) Historiskt. Lancelots handling med al!a dess biomständigheter.