Aftonbladet – 4 februari 1842, sida 2

hvaraf? hon betjenar sig, för aw bibehålla styrkan i sin röst vid slutet af pjeserna. — Mamsell Rachel bar ingenting anrat i sin, än en hyilobädd, hvarpå hon utmattad kastar sig, då hon afträder från scenen. — ÖLIKA ÅSIGTER OM SKÖNHET OCH PRYDNAD. Jaganesiskorna förgylla sina tärder, Hinduiskorna förga dem röda, och fruntimmerna i Guzerate, i några delar ef Amerika anse endast svarta tänder för verkligen sköna. På Grönland måla fruntimren sina ansigten blåa, gula och röda, och Ryskorna och andra sminka sig med rödt och hvitt. Chinesiskorna tillbringa sin ungdom i ständiga qval, för att få mycket små, vanställda fötter, hvarpå de sedan knappt kunna gå. Fordom ansågs i Persien den regent, som hade den mest örnnäbbslika näsan, för den värdigaste. I åtskilliga lärder redtrycka mödrarra barnens näsor; i andra forma de barnens hufvuden likt tärningar. Turksrae berömma det röda håret lika mycket, som Peorsernpe förakta det. Eskimåernes skönheter bestryta heia hufvudet ined tjockt björnister, och Hottentotternas sköna linda blodiga irelfvor omkring hals, armar och lif, i stället för blomstergnirlander. I China skattar och priser mean blott små ögon, och de unga flickorna bortrycka ögonhåren. I Turkiet firga fruntimmerna siRa ÖSONbryn svarta och sina naglar röda. PeruanSkorna genomborra sina näsor, för att hänga en ring deri, hvars tyrgd rättar sig efter mannens rang. Dessutom bär man glas, guld och ädelstenar dervid, och bruket af näsduk kan siledes ej komma ifråga. De chinesiska skönbeterna bära på hufvudet bilden en fogel, af guld elier koppar, byilkens vingar betäcka deras tinningar, hvars stjert är utbredd, öfver deras kufvuden, hvars näbb heckar dem på npäsoten, och hvars bufvud oupphörligen vaggar fram och tillbaka, vid den minsta rörelse af den, som bär ogeln. Myanchkerna bafva en ännu Obegvämare bufudprydned, nemligen ett bräde af en fots längd och ex tums bredd, hvilket medelst vecx fästes vid deras utan att iakttaga en år. De kunna ej böja så t erdeles försigtighet; IeR Värst är det för dem, då le gå igenom en skog. För att kunna komma sitt år slätt, äro de nödsakade att först smälta vaxet ;ån hufvudet; de komma sig derföre icke oftare än vå gånger om äret.