ill den mi-sgerning du ämnar företaga. Jag ser lock på din darrning, att du är en i grunden irlig karl. Släpp mig derföre ut och jag vill belöna dig kungligt. o Med dessa ord gick konungen mot dörren, vid bviken den harneskklädde stod, men denne: höll sitt svärd emot honom, utan att säga något, iivad tusan skall det betyda? ropade konunsen. Vill lord Ruthven drifva gäck med mig så han ställer en hund här, som hvarken han bita eler skälla? Skall jag hållas fången? — Öppna genast fönstergallret. Vid min vrede! öppna fönstretl Den -beväpvade tvekade ett ögonblick; sedan skred han iram till gallret och öppnade det, I samma ögonblick inträdde lord Ruihven i rummet. oo Ha! hvad är det? ropade han häftigt, i det han ryckte dolken från den beväpnade mannens gördel och höll den mot konungens bröst. ,Kom ihåg,, sade han till denne, att min far omkommit genom er. Betänk att ert lif är i min hand. Föj mig! Er far blef ett offer för silt brott och dog enlist lagens rättvisa dom, svarade Jakob med värdighet. Akta er, otacksamme, att det icke vederfsres er ett lika öden Följ mig, sanden förrinner! ropade Ruthven vild. Hvarthän vill ni föra mig, förrädare ?x frågade konungen. Jag går icke ur stället. — Jag ber er, Alexander Ruthven, betink hvad ni gör! tillade han med mera godhet. Ni vill icke göra som jag vill. Guds död! Jag tänker visa alt jag kan tvinga er, yttrade Ruthven ytterligt förgrymmad, i det han åter räckte dolken åt den beväpnade, ref af sig ett strumgpband och ämnade dermed sammanbinda konungens händer. Då lorden var en mein af kolossal storlek och jättekraft, så skulle detta säkert hafva Jyckats hozom, om icke Jakob i