Fr —TT tid utdör allt mer och mer det parti, som med entusiasm och religiös innerlighet är fåstadt vid det gamla Polska riket. Man skall kanske invända, att nationalandan icke beror af enskilda, men i Polen fattas ännu, liksom för 80 år sedan, en medelklass, som genom antal, rikedom och bildning kan beherrska massan och äfven anvisa åt adeln en bestämd bana, hvarifrån hon ej vågar afvika, utan att förlora sin betydenhet. Detta var Polens olycka sedan tre århundraden och utgör ännu till en del, ehuru under helt olika förhållanden, Rysslands svaghet, hvarföre kejsarne också bemödat sig att bilda en välmående medelklass. Ett hufvudsakligt hinder mot densamma är i de vestra guvernementerna Jadarne, hvarföre också åtgärder vidtagas mot dem. Man bemödar sig att i byarna vänja dem vid åkerbruk eller göra dem till erdentliga köpmän; men i synnerhet söker man åstadkomma att de icke utgöra en skadlig mmeilanlänk meilan godsägare och bönder; derifrån: härleder sig förbudet att framdeles använda dem som arrendatorer och uppbördsmän. En följd af förordningar i lika syftning söker äfven underkasta de särskilda folken, i synnerhet Armenier och Tarterer, gemensamma lagar och de Lithauiska provinsernas och Polens 2ssimilering fortsättes i orubbad gång. Iurättandet af juridiska klasser vid gymnasium i Warsehau var en nödvändig föregångare till upphäfvandet af Polska öfverdomstolen och sista instansens flyttning till Ryska senaten. Konseqvens och ihärdighet får man ej bestrida detta system, men att vilja bedöma dess verkan och framgång vore ännu för tidigt, så mycket mer som det öfriga Euaropa äfven laborerar med samma sjukdom, om vi så få kalla den. Ovissheten om denna och dylika planers framgång har sitt hufvudskäl i det ofantliga sva!g, som i det nya Europa bildat sig emellan de högre klasserna och det egentliga folket. Före Peter den Store befunno sig de förnäme och iolket hvarandra temmeligen nära i förståndsbildning; de förstnämnde ägda visserligen många kunskaper och färdigheter som fattades massan, men i fråga om andelig frihet stodo båda på samma ståndpunkt. Genom en oerhörd omhvälfniog införde Peter på en gång söndringen, och mellan Rysslands rika bildade klasser och de lägre, befianer sig nu ett svalg, större än i något annat land. För att förklara detta förbållande, behöfva vi endast anföra tvenne andra Europeiska länder, som sinsemellan hade en mot Rysslend alldeles olik utvecklingsprocess: Engfand och Spanien. I sistnämnde land har man under de sednare tre århundradena med massans fördomar cech fanatism herrskat öfver de högre och bildade klasserna, och följden var en kraft och en energi, en stolthet och tillförsigt hos de lägre, men aleremot en förslappning och nullitet hos de bögre tlasserna, hvarpå intet annat Europeiskt land under det sista balfva århundradet erbjuder något exempel. I England deremot bvarest man lemnade saken åt sin naturliga utveckling, har aristokratien vunnit en kraft och betydenhet, som gått ända till de lägre klassernas förtryckande, i trots af ail politisk frihet, och hvarigenom hon ännu leder administrationen eliter sina intressen, ehuru mycket medelklassen höjt s:g och massan vaknat till en organde känsla af sin styrka. I Ryssland deremot ryckte Peters kraftiga vilja de högre klasserna på en gång upp ur sin råhet; det var alldeles icke hans afsigt, att qvarlemna folket i dess okunnighet såsora en motsats till de högre, efter hvad sednare under Katharina framskyrtande planer) nogsamt utvisade, men ban fann i adelus företrädesrättigheter den bäfstång, hvarmed ban åtminstone trodde sig kunna fatta devna del af nationen. Sålunda uppkom i Ryssland det ofantliga svalg, som vida mer ligger i de högre klassernas uppfostran och bildninvg än i deras rikedom, ty många lifegna äro mera förmögna än hundiade adels) J. J. Bezxi gjorde under Katarina det kolocssala förslag att låta up9fostra alla folkets barn från 6 till 46 är i pensivner, för att hålla dem från alla de fördomar, som föräldrarna under denna lefnadsålder inplantade bos dem. :