Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 2

några förfriskningar: Min bror skall sedan inför? skatt-öfverbringaren. : 7 Bene! . Det vilja vin, sade Jakob muntert; under det han, åtföljd af grefven och dess svit samt sina herrar, vandrade till slottets ståra riddarsal. : Jag tänker, att mina lorder nog:skola varå hungrig2, och jag för min del tänker visa er, att man gör.mig orätt om man, liksom Plautus, den narraktige komediförfattaren säger, ville kalla mig edentulus. ; Men. er, lord Ruthven; ber jag, alt ni icke måtte genom sorgliga erinringar vilja förbittra för mig bordets pjutning, utan bekräfta heldre genom en förståndig glömska Collumellas ordspråk: Tempus edax rerum.n Innerligt förnöjd i Sin själ, och tillåtande sig ett icke så kungligt skämt, isynnerhet emot sin gunstling, sir Walter Vere, intog fursten den honom erbjudna måltiden. Jakobs godsinthet yttrade: sig härvid på åtskilliga sätt, men som dock alla öfverensstämde: uti att visa, det han illdees icke var sinnad att på sönerna vedersälla den hårda behandling, han affadren erfarit; tvärtom hade han många godhetsfulla yttranden till lord Ruthven, hvilken tyektes behaga honom vida mer än hans broder, och bjöd honom till nofvet, i det han yitrade, att Ruthven gjorde orätt i att hålla sig derifrån. : Konungens godbet syntes ej förfela att göra ntryck på lorden; Han ombytie färg flera gånser och tycktes vara förlägen om utiryck för sina tankar; hela hans förut så stolta, högfärdiga visen tycktes vara alldeles! försvunnet. . Grefven vf Govrie deremot var kall och-fåordig, och då ungen under samtalet yiträde sin fögnad öfver att Pertihs innevånare voro nöjda med grefvens förvaltning, besvarade han dessa nådiga ord en: Jast med: en stum bugning. — Andiligen var den lilla måltiden slut, och Jakob den sjette steg pp från bordet. ,Nogl ropade han, räckande handen åt grefven. Alllför mycket skulle vara skadligt, Äta,