icke var! min systerdotter; — Men se — de kommer några ryttare sprängande. .Det är kungen utropade pagen, i det har gaf en: tjenmare:cen vink att derom underrätt Etter inågra ögonblick red konung Jakob med sinsvit.in på borggärden.: Monårken :såg gan: ska upprymd ut. Sannolikt var det mera vän tan på den skatt han snart hoppades inhändiga än glädjen öfver den lyckade jagten; som stämde henom si gladt. t I fe -Grefven af! Govrie trädde, åtföljd af en talrik svit, ut på borggården för att möta konungen och denwe sednare: lagade sig just.till-att stiga afhäster, under det sir Walter Vere-höll stig: bygeln. oci : ig 3 t Nå, här äro vil ropade Jakob förnöjd. Jag helsar er, gretve Govrie. — Men tag er till vara, sir: Walter Stormväder; att ni icke hjelper mig så oskickligt af hästen, som nyligen då vi båda föllo rTaklånga på stengatan. — Nå, lord Ruthven — hvar är mannen med skatten? — Visa nu fram denne vår olönteskaitmästare, om hvilken vi ville önska att han hade en lyckligare hand än den verklige, lösade, under hvars klor allting smälter såsom smör på glödande jern. Laga bara inte att jag nödgas säga om er med Quintilian: Pro thesawro dat carbones. Ers majestät vet, att min olycklige far vid ett. visst: tillfälle -sade:: Ba Ruthven hålier sitt ord, om ock hellvetet blefve hans löa, svarade Lairden med ett; dystert leende. Govrie och jag äro söner af den manner som talat så. vErinra. mig: icke om. så sorgliga saker; käre lords, sade kungen dystert. .,Jag tviflar dessutom icke, att ju nicoch er bror: under alla omständigheter hålla edra löften. Derpå kan. ers majestät liten; svarade grefve Govrie kallt. Framför allt anhåller jag dock, att ers majestät värdes i den stora salen intaga