Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 3

Jag älskade flickan, svarade han, men hennes föräldrar ville icke gifva mig henne till hustru. Hon skulle icke heller iillhöra någon annan. Ni skall finna nyckeln under en sten bredvid porten, tillade han. Hvad knifven angår, hvarmed jag föröfvat mordet, måste han ännu finnas der jag lagt bonom, d. v. s. vid sidan af mitt offer. Juryn har förklarat honom skyldig. Dagen efter sitt fängslande, berättade han förloppet vid mordet: Ionan jag mördade henne,, sade han med den största kallblodighet, frågade jag henne för sista gången, om hon ville bli min bustru. — Mina öräldrar skola aldrig samtycka dertill,, svarade hon. — Då gaf jag henne ett knifstyng, men hvaraf hon cke genast dog... Hon föll på knä i sitt blod -och bad mig om försköning; men som hon såg att jag var utan barmhertighet, bad hon mig åtminstone bevilja henne så långt uppskof, som fordrades för att göra bön. Jag skal! bedja Gud för oss båda, svarade jag, och gaf henne derpå ytterligare tre styng. Nu föll hon, för att aldrig mer stiga upp. Hvad mig vidkommer, förblef jag länge knäböjd bredvid tennes lik och bad bimmelen om miskund för tvenne lycklige älskande.s — NåGot För HusHÅLLARE: I Meiningen dog byligen en man, som, i anseende till sin torftiga lefnad, ansågs för ytterst fattig; girigbuken lemnade icke desto mindre efter sig en förmögenhet af 50,000 Thaler. Han hade dock slösat i en punkt, och serdeles älskat lyxartikeln kaffe; hvilket man skulle kunna anse som ett öfverflöd för en girig; imedlertid hade han bragt sättet att-draga all möjlig nytta af de ädla bönorna till en troligen för äfven de skarpaste hushållare hittills okänd höjd; han rökte nemligen först bönorna i pipa såsom tobak, och brände dem på det sättet; derefter nyttjade han dem som vanligt kaffe, och torkade åter sumpen, hvilken sedermera tjente honom till surrogat för snus.