Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 2

Jag tog fast honom och skickade honom til Govriehouse, så länge, svarade Lord Ruhtven Ått låta binda bonom hade varit öfverflödig ty han är under: god uppsigt. Rätt så, det är tillräckligt, inföll: kunge: bifallande. Mannen har ju på ärligt sätt kun nat komma åt mitt guld. Han har kunnat fin na en skatt och vill na hembjuda den åt sin a Gud tillsatta öfverhet, såsom den rättmätige ä garen till alla i konungariket funna skatter. De var väl att ni inte lät bakbinda honom; det ha de varit en alltför dålig belöning för hans väl. vilja. — I alla fall gjorde ni rätt då ni satt den :menniskan under säker uppsigt, och om det är sant att han verkligen medför en skatt och att besagde skatt tillhör oss och består a! guld och ädla stenar, så vilja vi, såsom erkänsla för er verksamhet, belöna er och förläna er en god del af...... Här afbröt konungen sig själf, liksom förskräckt öfver att ha lofvat fö! mycket; sedan sade han hastigt: — Nej.-ni skall få hela hbjorten, hvilken blifvit nedlagd a! våra egna händer, och ni kan utan uppskof låta aflhemta den.n Blott med möda kunde Lord Ruhtven så väl sem de kringstående qväfva ett skratt som ville utbrista öfver konungens sätt att belöna; efter en paus sade dock den förstnämnde med mycket allvar : Jag erkänner med tacksamhet Eders Maj:ts nåd, — Just nu kommer jag dock ihåg att jag icke sagt något till min bror angående fångarna. På det nu han icke må låta bedraga sig af den ler tvetalige mannens förespeglingar och gifva hoiom och hans iåtfölje tillfälle att undkomma, så