Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 2

mig beträffar, så behöfver jag alldeles iugenting men jag har en fattig kusin; Archibald Gordor hvilken länge har anhållit om slottsfogdetjenste i Stirling, och sedan den ärlige James Gordo af Invernail, som förut uppbarinkomsten i egen skap af klosterfogde i Svartbrödraklostet i Glas gow, men hvilka inkomster man nu vill indraga och ändtligen William Gordoön : Och åtminstone tretusen femhundra Gordons hvilka alla behböfva penningar! -: utropade kun gen, förskräckt öfver lordens litania. Vid Gud man vågar då icke ens bjuda till att visa någor af våra trogna lairder en godhet, förrän de komma fram med en hel, lång lista af tiggand anförvandter, så att man, vid afbörandet af d många namnen, skulle tro,att stamträdet af ko nung David, glorvördig i åminnelse, blefve upp läst. Dock se — hvem är det, som komme: der? Ahl! det är lerd Ruthven. Nå, mylord ni kommer sent, alltför sent. Om ni hade kom mit litet förr, så hade ni kunnat bjelpa oss at jagar den fetaste hjort, som någonsin gnagit och betat i Falklands parka Lorden, hvilken vi lärt känna vid våra tre engelska resandes tillfångatagande, hade imedlertid stigit af hästen. Han närmade sig -monarken med blottadt hufvud och djupa. bugningar, ehuru med ett stolt, nästan föraktfullt leende; och sade: Om jag ock icke hade lyckan att vara med vid bjortens fångande, så har jag ändå under tiden gjort en annan fångst, hvaraf inkomsten lärer tillfalla eders majestät ensam. Ja, jag kan väl förstå hvad det är,, sade konungen och rynkade pannan. aSäkert ett par