Perth med sina två stora Inches eler torg, a hvilka det ena, North-Inch, har någon likhet me Marsfältet. Staden — som åtskilliga tider vari konungaresidens — höjde sig med sina kupole och torn och rättlärdigade i hvarje hänseende tillnamnet den sköna, som al den skottska patriotismen blifvit henne tiliagdt. Men om sjelfva Perth gaf en präktig anblick, så förtjuste dess herrliga ram icke mindre — jag menar de båda bergen Marcrieff och Kinnoul med deras pitto reska till större delen med skog öfvervuxna klippmassor, äfvensom den sköna bakgrunden af denna tafla — de blåa Grampiansbergen som förlorade sig i det oändliga fjerran. — Ovilkorlig! höllo våra resande in sina hästar då de kommo till den ofvan omtalta höjden. O, huru herrligt är icke allt dettalp ropade Fiora med strålande blickar. Der i det der lilla vackra huset, som ligger vid floden ville jag gerna bo. — Kan men se någonting mera förtjusande än dessa, midt ibland de lummiga träden belägna boningarne, omgifna af grönskande ängar, hvarpå muntra bjordar beta?, Alldeles — och du dömmer som en förståndig flicka deröfver, svarade Griselda med en bifallsniek. )Den som vore fri och oberoende nog för att efter behag välja sin vistelseort, den gjorde kanske icke så galet i att flytta till Perth. Af grannskapet med dessa skogbevixta berg slutar jag, att veden omöjligen kan vara dyr der på orten; äfven inge mig flodön, ängarna och de omkring landthusen löpande fjäderfän den förmodan, att oxoch fårkött, fisk; smör och ägg måtte fås der för billigt pris. Vore detta äfven fallet med fläsk — hvarpå jag likväl tviflar, Ly jag ser intet enda svin här — så skulle äfven jag finna rätt angenämt att bo i denna trakt. Der borta ligger grefvens af Govrie slott, sade Lancelot, utan att mycket ge akt på Floras poetiska och Griseldas prosaiska uppfattning af raktens skönhet. Ditåt måste vi begifva 0ss. Säkerligen bor konungen der. Han pekade vid dessa ord åt Govriehouse, n stor, ståtlig byggnad, omgifven af trädgårdar, Om räckte ända ned till Tayfloden.