Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 2

aJag ber er, mylord, sade hon, aatt ni måtte färdas sakta och varsamt med detta hufvud, ty om ni det inte gör, så skall ni grufligt försynda er. Jag förutsätter likväl att ni icke är någon religionens fiende. Det är den helige Bengts inbalsamerade hufvud, som af hans skottska majestäts förfäder blef föräradt till klosterkyrkan i Sherre. Der har nu, när klostret blef upphäfvet, kyrkan raserad och relikerna kringströdda, min slägting, Lancelot Young, som tog ur kyrkofönstren der, funnit det och tagit det hem till sig, och vill nu erbjuda det åt hans majestät konungen i egen hög person, såsom en sällsynthet och — som han sjelf säger — en sak af högt värde., Lord Ruthven blickade vid dessa ord än på den talande, än på Lancelot och än på skrinet. aFörhåller saken sig så, som qvinnan säger ?n frågade ban efter en stund. tVisserligen var det min afsigt, att skänka detta hufvud åt Skottlands konug, såsom en hans förfäders egendomp, svarade Lancelot. Tomp,, sade lorden till en af sina väpnare, dag du dessa papper och detta skrin i ditt förvar och ledsaga denna man och dessa qvinnor till Govriehouse. Säg till att man behandlar dem väl; men de skola hållas i förvar i portvaktarstugan, tills jag ger befallning att föra dem till mig. Konungen är på jagt i Falklands park och ni kan inte nu få tala med honomp. sade han i en mildare ton till Lancelot. Jag skall underrätta hans majestät, att ni har en sak af högt värde att öfverlemna honom, och om jag icke bedrar mig, så skall detta förmå honom att genast vid sin återkomst lemna er företräde; ja — kanske skall han då stiga af vid Govriehouse, i stället att fara till sin boning i Cistercienserklostret, Jag vill sjelf presentera er för konungen. Så snart Lorden uttalat dessa Ord, vände han OM sin häst och sprärgde bastigt derifrån med sina väpnare, undantagandes den, som skulle ledsaga och bevaka Lancelot och de båda fruntimen, Våra bekanta veko nu af på vägen åt Perth. (Forts. följer.)