Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 1

Hvems är felet, att vi ha tittat på skrinet om ieke kusin Lancelots eget? — Hade kusin som en förståndig man, den der icke har någr: hemligheter, genast visat oss hvad som var skrinet, så hade vi icke beahöft smyga oss til at få veta det. — Och hvad gör det egentligem om vi veta att ni tillhör tempelherrarne. eller hvad det der sällskapet nu för tiden beter? Ingen själ skall få veta det af oss, och följaktligen skall ingen röra ett hår på ert hufvud, Uiomdess är det just frågan om detta hufvud är ett lyckohufvud; jag menar — ett sådant, som tempelherrarne en gång, vid Stetitia eller hvad det heier, uppgräft ur en graf, tillika med en död flicka. — Jag tviflar imedlertid storligen derpå, ty jag kan ej märka att det har bringat någon lycka i huset; tvertom surnade ölet i källaren för tre eller fyra där scn, och mjölet har blifvit unket, och i förra veckan höllo råttorna på att totaliter äta upp skinkorna, som äro upphängda till rökning. Galenskap, fordömd galenskip! ropade Larceiot, i det han uppsteg från stolen, men likväl tycktes andas litet friare. Jag är icke någon tempelherre, lika litet som Multi eller stora Mogul. — Med det der hufvudet är det något heli annat, som ni sedermera skall få vetan Men, bästa morbror, bad Flora, aftorkande tårarne, men änsu mycket ängslig, haf bort det der stygga hufvudet, Edra bekymmer, er svårmodighet tyckes härröra just i det. Jag ber er så innerligt — skaffa b det ur huset och bjud till att göra ett slut på den själsångest, som marterar er. Sök i och med detsamma att lätta ert samvete, ifall ni skulle ha något alt förebrå er. Du har rätt, kära barn,, sade Lancelot, efter alt ha varit tyst i några minuter. Ditt rena, oskyldiga sinne, som så klart visar dig det rätta. tillade han och såg vänligt rå banne, detta! och ännu en annan omständighet, som just nu