Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 1

SKATTEN). HISTORISK NOVELL AF WACHSMANN. II. Lancelot Young var, som redan är nämndt en man om några och femtio år, men ma; skulle icke ansett honom för mer än fyratio Han hade, i följd af ett sedigt och ordentligt li i ungdomsåren, bibehållit helsa och krafter Hans anletsdrag voro angenäma, utan att var: sköna, och hans kloka biick tillkännagaf er konstnär. Men nu, vid anblicken af det öpp nade skrinet, skulle man ha sett honom, oct man skulle då haft svårt att igenkänna der vackre, kraftfulle mannen. Hans ögon tyckte: vidga sig, hans läppar darrade och hela hans an sigte öfverdrogs af dödens blekhet. O!yckliga menniskor! hvad hafven j gjort? utropade han, då han efter en lång paus ändtligen kunde fiana ord. Men.... det är bra som det är. tillade han, efter en stund, i det hans ögon på ett sällsamt sätt ru!lade omkring. Det är bra, att dei blir slut på det här. Gin nu till Sheriffen och angifven hvad j hafven sett Låt vakten komma, för att fängsla mig och släp: mig till Towern ..... jag är beredd. Utmattad af själsskakning, fattade han i er stol, hvarpå han lingsamt nedsatte sig. Flora gick till honom. Morbror! ropade hon gråtsnide, förlåt Oss, söta morbrorl Griselda, som imedlerlid skyndat att tillstuta skrinet, skjuta in det i skåpet, läsa igen skåpsdörren och slänga nyckeln på bordet, kom nu fram och afbröt herne. Slidder, sladder, ropade: hon, i det hon satte båda armarne i sidorna och höjde mer än vanligt sin gälla röst. Hvad är det då för olycka uti, att vi ha sett det döda menniskohufvudet? ) Se Aftonbl. N:ris 22 och 23,