Aftonbladet – 29 januari 1842, sida 3

ett hufvud ur jorden. Om så är, så har den döde varit en hedning; och det är ändå väl, ty det vore väl värre och beklagligare, om en kristen menniska blifvit så handterad., Hm! ja — på ett sätt kan du ha rätt, men på ett sätt orätt, genmälde Griselda, tankfullt nickande med hufvudet. Har mannen varit en kristen, så har, genom hans död, blott en enda qvinna blifvit enka, eller — ifall han ännu var ogift — blott en enda qvinna genom hans död blifvit utan man; då deremot, ifall han var en mahomedan, ett halft dussin qvinnor måst undergå det ödet, och olyckan således varit vida större.n Ack, tant! det är då alldeles förvånande, huru ni kan så jemt återkomma på giftas-kapitlet och öfvertänka och öfverväga allt, som dermed har gemenskap, yttrade Flora, icke utan ett visst förakt i sin klara blick. Till och med då det handlar om döden och grafven, så kommer ni fram med ert gamla giftas och sammanflätar det skickligt med det ämne, man afhandlar. Men .... Gud i himlen!, fortfor den unga fliekan förskräckt, i dethon lyssnade med bieknande kinder, är det icke steg jag hör?.... Gud stå oss bil Det är morbror! Griselda sprang med rask beslutsamhet till dörren. Redan hade hon lagt handen på rigeln och ville just skjuta den för, då husbonden inträdde med utropet: Ha! hvad är det? — Begge fruntimren stodo stumma och darrade som ertappade brottslingar. (Forts. följer.) — —iiER——— — Enligt en uppgift i Quarterly Review utgör antalet af de Engelsmän, hvilka för närvarande