Aftonbladet – 28 januari 1842, sida 1

yttrande, genast ut genom dörren och då han, efter en stund, återkom, var tvisten glömd och ingen vidare fråga derom. Just en sådan händelse hade nu ägt rum och miss Griselda, ännu högst upprörd, qvarblef i rummet med Flora Mac Alpier under det Young, en man af några och femtio år, men af ett ståtligt, vida ungdomligare utseende, med raska steg skyndade ut genom dörren. cAck, de karlarne, de karlarne!, ropade Griselda ännu högst förgrymmad och knöt den magra näfven, under det den spetsiga näsan ännu bibehöll sin violettblåa färg. Det är ett listigt, grymt och förrädiskt slägte, och jag kan icke begripa hvarföre det skall finnas qvinnor, nog tokiga att ännu kasta en välvillig blick på dem eller gå ett steg för dem.n Folra Mac Alpier, en vacker blondin om unrgefår aderton års ålder, hvilken hittills träget och tyst arbetat vid en sybåge, uppslog nu det själfulla ögat och sade, blickande på den förtörnade: Men ni påstod ju sjelf nyss på stunden, att ni åt Morbror uppoffrat hela er ungdom ? Slidder sladder; ett sätt att tala; ingenting annaty, genmälde Griselda, hvilken, som det tycktes, ännu icke bief vid bättre lynne. pSer du, Fiora, minzerna äro svaga varelser. De kalla sig väl det starkare könet, men det är bara dumt prat. Hvar och en af dem har sin Achilleshäl, som de nyss sade i komedien vi sågo. Men nu är det hufvudproblemet för vårt kön, att kunna hitta på dea der svaga fläcken och att der kunna knipa och kitt!a, så att de nödsas gilva sig öfvervunna, just då de som bäst sätta sig i motvärn, — För öfrigt skulle jag väl ändå kunna allvarsamt påstå, alt jag åt kusin Lancelot uppoffrat min ungdom. Jag har vårdat honom, upphjelpt hans hushåll, som var aildeles i lägervall då jag kom hit, sökt att göra en krona till en shilling — och hvad har han