Aftonbladet – 28 januari 1842, sida 1

sig bättre. — Utomdess stammade mistress Breadbottone litet då hon talade, under det Griseldas talorganer voro så väl konstruerade och hade en sådan volubilitet, att de endast kunde förliknas vid ett väl sammansatt och med omsorg underhållet väckur. Denna, kanske något vågade, liknelse lät mr Lancelot Young höra ibland då han var vid elakt lynne — visst icke då Griselda var inne — ty hon höll bonom litet under toffeln, men så mycket oftare då han var ensam med sin systerdotter, Flora Mac Alpin, hvilken, liksom han, hade att beklaga sig öfver den stygga hushållerskans orimliga pratsjuka och öfverdrifna husbållsaktighet. Då Lancelot Young ännu var ungkarl och ganska välmående, Gri: selda deremot fattig, ganska ful och, som redan är nämndt, skäligen oangenäm, så kunde det ej annat än väcka förundran huru hon så kunde lyckas underkufva husbonden. Imedlertid veta läsarne — och ännu mer läsarinnorna — att en gammal ungkarl, då han får oket på nacken, har ännu svårare än en äkta man att afskudda sig det. Äfven måtte väl den omständ:gheten, att Griselda var på mycket långt håll slägt till honom och Young dessutom var af ett ytterst mildt och fridälskande sinnelag, bidragit dertill att han högst sällan och vid högst utomordertliga fall hotade att slita det just icke så ljufva band emellan Griselda och honom. Men när nu ett så utomordentligt fall inträffade, så dämde Griselda slussen för sin sparsamhet och öppnade i dess ställe tårarnas sluss — en omständighet, som just icke förskönade hennes ytire. Vanligen stillades dock derigenom mäster Lancolots vrede; mena — om han ännu gjorde motstånd, så försäkrade hon snyftande, att bon åt honom hade uppoffe t sin ungdom — ett yttrande, hvaraf grannqvia-! nan Breadbottone gjorde allehanda vågade slutsatser. Detta angrepp motstod busbonden aldrig, utan — vare sig al rörelse eller samvetsqval — han gick, så snart hon ryckte fram med detta