Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 1

GÅ TORNA. rk RR AF (Slut från gårdagsb!.) Jarlen blickade under läsningen med illparig mine då och då på de trenne bröderne, och såg mycket förnöjd ut, då han slutat, och anmärkte de oroliga blickar, hvarmed de emottogo sina exemplar. Nu gick Jarlen åter till bordet, tog den andra bägaren och iakttog dervid samma ceremoni, som vid den föregående. Han uppläste gåtan N:o 2: Hvem är det, som talar så mäktigt om tröst, Men har icke tunga, men har icke röst? Det brukas i polska, quadriller och vals Och mången dervid brutit ben och hals. Det är på vår dödsbädd det bästa stöd, Och lika nödvändigt i lust och nöd. Det ger åt den fattige hvila och bröd: Det ger åt den rika en sorgfri lott, Och allt hvad han önskar af skönt och godt; Åt älskarn det egnar den skönas hand, Och flickan det leder till hymens band; Det ger åt det saknande bjertat igen Allt hvad det förlorade genom sin vän; Det har ingen form, det har ingen färg, Det har ingen styrka, det har ingen märg, Och flyger ändå öfver haf och berg; Det gifs af så många, mångfaldiga slag; Hvar menniska har det inom sitt jag; Och fast det tillhör en mensko-natur, Så öfvas det dock af de flesta djur; Det än smög sig fram uti tysthet blott, Och än på tbeatern det birall fått; Olycklig den man, som det icke har! Han eger blott sorg och förtviflan qvar. Slutligen öfverlemnade Jarlen på samma sätt den tredje och sista bägarens innehåll, sedan han förut, liksom med de båda föregående, uppläst gåtan N:o 5: