Aftonbladet – 26 januari 1842, sida 3

som med större anspråk ega mindre skäl atze förtjena den. — nmVinter-soirge-danser, för pianoforte; (ny samling) af C: Winkler,. Jemte flera andra rätt lyckade stycken förekommer i detta häfte en så källad aValse caracteristique, i hvilken man finher mera komposition, än som gemenligen nedlägges i dylika saker, och hvilken tar sig icke illa ut till och med vid sidan af de nyssnämnde Tremolovalserna. Herr Winckler har härstädes sedan flera år vunnit en vacker popularitet, såsom en liten Strauss för oss, och han upprätthåller den genom sina nya produktioner. — wPalse pour le pianoforte å 4 mains, par Charles Schwexcken. Vida lättare än de föregående danskompositionerna, och således hufvudsakligen egnande sig för små elever, hvilka här finna en liten piece de 16creation, sådan som ofta är att värdera. — Flöjtskola af Färstenaw, öfversatt och omarbetad af I. P. Cronhamn. Behofvet af en flöjtskola på svenska språket bar länge varit erkändt, och det grundliga och väl ackrediterade verket af Färstenau var otvifvelaktigt det bästa val för en öfversättning. För att göra arbetet tillgängligtför äfven mindre bemedlade, har herr Cronhamn betydligt förkortat det hela, utan att likväl lemna någonting hufvudsakligt å sido, U:om en vanlig för:kola i musikens allmänna grammatik och dennas särskilda tillämpnivg på flöjten, innehåller verket sålunda äfven en liten samling öfnirgsstycken samt några väsendltligare förklarande tabeller öfver fingerordningenoch drillerna. Priset är 2: 39 bko. — Nadina, vald samling af lätta sångstycken vid guitarr. De intagna styckena äro: Lindblads: Om aftonen, Emilie Holmbergs: Stöckholmsflickan på landet, Cronhamns: aBeväringsynglingen, Reissigers: eAterblick från berget Josephsons: wIngen: känner mig, Calls vackra serenad: Så klar som hennes ögan etc., den karakteristiska Wermlands-visan: cA jänta, å jal, etc., samt det allmänt omtyckta, till hölften deklamatoriska stycket: Kärlekens variationer.n Samlingen hörer till de bättre, som för sång och guitarr hos css utkommit. — uSånger vid pianoforte af J. A. Josephsson,s andra häftet. Hr J. är en sångkomponist med vackra löften, men det är fara värdt att han genom sin ständiga förkärlek för det suckande och hypokondriska gör sig i längden ea smula ebformig; Hr J. skall misstro den lilla tersen. Tills dato har det imedlertid temligen hurit sig och flera af: de i detta andra häfte innehållaa sångerna förtjena, oaktadt sin. sentimentala anstryknivg. citeras såsom rätt anmärkningsvärda saker. JM 4: Frö ej glädjen, är onekligen ett litet stycke med mycken poesi, och det skulle alltid tagit ut sin rätt, äfven om icke Mamsell Lind, genom det favoritskap hvarmed hon en tid omfattade detsamma såsom konsertstycke, serskildt förvärfvat det en popularitet vid sidan af de mest omtyckta Lindbladska. M ö: cAn die Nachtigall är äfven en vacker bit, men pårainner måhända alltför påtagligt om någon förebild från de bederliga Tyska Lieder-komponisterne. Den följande sången, öfverskrifven Ttöst, låter höra sig med ackompanjemang, men utgör i och för sig ingen egentlig melodi, ett förhållande, som alltid stöter något på förkonstling, och serdeles gör det då det är fråga om en enkel visa. Det sista stycket: aStjernklarty börjar i de första åtta tskterna verkligen frappant; det är en fras, som i rylhm och sångbarhet andas Mozart, och den återkommer fram i stycket i :olto voce, men deremelan u!göres tyvärr: resten a någoning hjertans platt och pjunkigt trivialt, och den goda afsigten har derigenom gått förlorad. I allmänhet t;ckes HreJ. ännu dragas med myeket reminiscenser, men hans anlag behöfva måhända endast utbildning och en friskare lan, för att blifva någonting i högre grod sjelfständigt värdeullt. TT uSånger vid pianoforte af Emilie Homberg, fjerde häftet Lika mjeltsjukt och trinande, som lynnet är hos flertalet af föregående unga tonsättares kompositioner, lika glädtiga och muntra dansa oss till mötes -de mesta inspirationerna i förhandenvarande häfte. Emilie H. har redan gerom trenne utgilna samlingar sing vid piano förvärfvat s:g ett välkändt namn, och denna ferde skall säkerligen i betydlig mån göra hennes sångmö ytterligare omtyckt. Ty när allt kommer omkring, är det dock visst att det lefnadsfriska och spirituella alltid i. längden slår an och vinner priset framför det trumpna, det trånande, och om det en aftonstund : göres tet musik i ett slutet sällskap, älskar man heldre att höra en glad ton än en snyftande och suekande. Sådana glada toner äro här till exemipel Mid:ommarsaftonen på landet, — som endast lider af ett något för abrupt och omotiveradt slut, — det dramatiskt pikanta stycket Sista paret ut, aStockbolmsflickan på landety med sitt qvicka ackompanjemarg, och Till en res,n ett högst melodiöst och intagande stycke, vid hvilket likväl, på samma sätt som vid de första af de här uppräknade, kan anmärkas, att. slutfrasen är ofulländad och såsom gordiska knuten snarare afhuggen än upplöst. Bland stycken i en itet mera allv:rsam stil förtjena serskildt nämnas: aFlickans klagan, påminnande om vissa saker af Schubert, och cVaggsång för mitt hjerta, hvars ackompanjemang är ganska originellt och af en passande effekt. 0. 0. (Insändt.) Ytterligare om Wäderbrunn; eller skall all håg för allmänt nyttiga företag i vårt lond qväfrace nexam anfall på dem. som deråt cona