Det i Rämnersrättens protokoll för den 43 nästlidne December oimmförmälde, förseglade konvolut med påskrift af Hr assessoren af Grubbens och Hr doktor Berg om dess innehåll, blef nu öppnadt, och befunnos deri inneslutne åtskillige smärre patroner, hvilka uppvisades för Hr assessoren af Grubbens, som förklarade, att de voro desamma, som Rumstedt medhaft till anatomisalen. Rumstedt uppgaf, att sedan han Lördags eftermiddagen den 30 Oktober uppkallats i anatomisalen och, dit ankommen, erkänt, att Rumstedt lånat Breitfeldt :en laddad terzerol samt derjemte tillkännagifvit, att han hemma hos sig hade patroner förfärdigade af samma sort papper, som han vid laddningen af terzerolen begagnat, hade Rumstedt, efter uppmaning af någon utaf de närvarande, begifvit sig bem till sin bostad och derifrån till anatomisalem upphemtat de nu förevisade patronerne. Breitfedt, derom tillfrågad, erkände i början Herr af Grubbens berättelse, men sade sedermera, att han, när obduktionen förrättades, befunnit sig i en så upprörd sinnesförfattning, att ban ej med säkerhet kunde draga sig till minnes hvad, der förefalli;; dock ville ej Breitfeldt betvifla, att hvad Herr Åssessoren af Grubbenrs nu uppgifvit vore sanningsenligt. Då Breitfeldt härefter föreställdes, att hans svar, på Herr Assessoren af Grubbens fråga: hvar har du fått pistolen att skjuta honom med? innefattade :ett erkännande, att han begått mordet, förmälte Breitfeldt, att ban orätt uppfattat meningen af: berörde fråga, och vid dess besvarande icke besinnat, att den afsett något annat än sättet hvarpå han erhållit terzerolen; och när Breitfeldttillspordes, hvarföre Kan för Herr af Grubbens uppgifvit sig hafva aflossat skottet ur pistolen på särskilda. ställen i staden, yttrade Braitfeldt: jag tänkte då ej på att angifva Rumstedt och derföre gjorde jag dessa uppgifter. Rumstedt bar väl mycket för sig, och jag inser nu, fast för sent, ätt jeg ej kan öfverbevisa honom sitt brott, men han är och förblir den skyldige.n Innan förhöret med Herr Assesoren af Grubbens härefter fortsattes, tillspordes Breiteldt, om han ratten emellan den 28 och 29 Oktober, Fegagnat den honom tillhörige och vid båns arresterande honom fråntogne slängkappa, eller hvarest han, i fall kappan ej af honom varit nyttjad, haft densamma förvarad. ; Härtill svarade Breitfeldt, att hän berörde natt icke begegnat sin kappa utan haft den uti sittrum, (och att Rumstedt, då han under natten begifvit sig till Carlsson, icke heller nytijat densamma. Herr Assesoren af Grubbens tillade, att han och Doktor Berg Tisdagen efter det Breitfeldt häktades varit till Poliskammaren uppkallade, för att undersöka buruvida blocflickar funnos å Breitfeldtis kläder. Dervid hade en Polisbetjent förevisat ett par svarta något nedsmutsade byxor, sönr varit i mycket bristfälligt skick, samt en kort slängkappa af mörkt kläde med krage af svart sammet; att nedre delen af byxorna kort förut varit våta, slutade Herr Assesoren deraf, att klädet, sfsom han yttrade, varit mycket hop-skrumpet,, men några blodfläckar hade hvarken å byxorna eller kappan kunnat upptäckas. Deremot hade Herr Assessoren under besigtningen af sistberörde persedel känt, att: sammetskragen luktade brandos, hvilken upptäckt han genast meddelat: så vär Herr Öfverståthållaren Möllerhjelm; Herr Overste Löjtnanten Sandels samt någre polisbetjenter, hvilka vid besigtningen varit närvarande, som äfven Doktor Berg. Denne sednare hade, i anseende till snufva, hvaraf han varit besvärad, icke kunnat känna lukten af brandoset, men: de öfrige närvarande personer, hvirka, på Herr A:ssessorensbegäran, iuktat på kappkragsn, hade vitsordat det af hononv anmärkte förhållande, om hvärs verklighet Herr Assessoren fått en ytterligare visshet, då han uppslsgit kragen och under densamma .känt lukt af brandos vida starkare än utanpå. I följd häraf ägde han bestämd öfvertyge!se derom, att kappan, innan den blef honom förevisad, nyligen varit å något ställe, der brandrök funnits. Breitfeldt yttrade, att då han: icke med sig haft kappan på något ställe, der sådan rök varit, kunde han icke förklara på hvad sätt kappan fått lukt deraf. Han hade under ransakningen hört uppgifvas, att brandrök funnits i Carlssons rum, då mordet om morgonen den 29 Oktober upptäcktes, men om Breitfeldt under Hatten skulle hafva innevarifirummet och amtändt elden, som der brunnit, bade, efter Breitfeldts förmenande, kappan bordt på något ställe blifvit svedd af elder, hvilket nu icke vore fallet, och -Breitfeldt ville derjemte anmärka, att i händelse det äfven antoges, att Breitfeldt, försedd med kappan, om natten då mordet skedde, uppehållit sig hos Carlsson och den i rummet befintlige brandrök då inträngt i kappan, så skulle dock luktenij deraf otvifvelaktigt hafva förgått till påföljde Tisdag, då kappanr af herr assessor af Grubbens besigtigades. Rätters ordförande erinrade deremot Breitfeldt, hurusom herr assessoren af Grubbens vittnesmål lemnade ett ovedersägligt bevis derom, att Breitfeldt innevarit i Carlssons rum då, vid samma tillfälle som mordet föröfvades, eldderstädes varit anlagd, samt framställde till Breitfeldt allvarliga uppmaningar, att uppriktigt bekänna verkliga förhållandet; i anledning hvaraf Breitfoldt yttrade: jag är fullkomligt beredd att dö, men jag vill först bevisa att icke jag begått mordet, ty Rumstedt är den brottslige. Så länge Rumstedt ej vill medgifva någonting, kan jag ej ändra mina uppgifter, men om Rumstedt ville erkänna, så kunde jag lemna en fullständigare bekännelse.n Tillfrågad om meningen med detta yttrande och huruvida Breitfeldt hade att afgifva något vidsträcktare erkännande, än han redan gjort, förklarade Breitfeldt, att ban icke vidare, än som skett, hade att bekänna något rörande honom sjelf och att hans nu anmärkte yttrande endast afsåge, att så vida Rumstedt erkände hvad Breitfeldt mot honom angifvit, målet kunde: blifva fullständigare utredt, och att då, i afseende å föröfvandet af sjelfva mordet, skulle ENN ENE NS SNES Hur mycket blod har dot ai enillt 9