störa brödrakärleken och den enighet, som hittills cherrskat emellan eder. Lofven j mig med redligt chandslag, att de tvenne öfverblifna skola med lugn och glädje se sin broders lycka, och lika, som förut, cälska honom som broder och Ildegert som syster? Nu gingo de trenne rivalerne fram och gåfvo honom detta löfte. Sedan de åter intagit sina platser, fortfor öfversten: aMin Jarl, Sigge Ingmarson, må nu för eder uppdäsa gåtorna: och deraf gifva afskrifter, hvarmed j chvar och en för sig begifven eder in uti serskilda qum och förblifven der en timma, tills trumpeten ckallar er åter. Hvar och en skall då skriftligen chafva upptecknat de trenne gåtornas ord och öfwverlemna dem till. mig, för att pröfva innehållet. Nu framträdde Jarlen och emottog af öfverstens band en af de stora silfverbägare, man såg på bordet. Utur denna upptog Jarlen ett stort, samman viket papper och visade, att bägaren äfven innehöll ett mindre, hvarpå upplösningen förvarades, lade det sednare tillbaka uti bägaren, satte åter på locket och ställde den på sin förra plats. Nu hördes trumpeten och Jarlen uppläste med hög och tydlig röst gåtän N:o 4: Hvad är det mången stkt att vinna, Som ofta nog hans ofärd gjort? Hvad vill man hos en Kristen finna? Hvad öppnar himmelrikets port? Det finns af hundrade fasoner; Af träd, af silfver och af guld, Och uti tankens regioner ; Står det en tröstens engel huld. Än syns der mensklighet och dygder; För nödens barn en tillflykt är; Och någon gång det lasten bär. Det lefver i de frommas bygder; Och mången uti fordna dar Sitt lif för det uppoffrat har. Af fanatism, af ärelystnad,